Gästartikel av Håkan Berg om islamofobi
Till att börja med vänder jag mig till dem som skulle kunna ha en anledning att faktiskt känna någon form av hot, eller snarare konkurrens, från islam. Ni som är övertygade troende på en annan religion. Er aversion mot islam borde väl rimligtvis komma till uttryck i försök att frälsa dessa stackars syndare från en evighet i fördömelse och straff, alternativt bara strunta i dem och tyst beklaga deras olycka.
Och alla som inte är troende, ser ni inte att problematiken inte ligger i en av religionerna? Problemet är väl ändå att man låter—förmodligen—påhittade figurer styra vårt samhälle? Om ni låter en av dessa religioner, oftast verkar det vara en av de abrahamitiska religionerna, få stort utrymme som ni gör så legitimerar ni den religionens makt i samhället som ni tillskriver den.
Det är med andra ord ni som skriker och hatar som ger religionen makt i samhället. Det är inte bara islam ni stärker med detta agerande, alla religioners makt i samhället ökar och därmed ökar även motsättningarna mellan de grupperingar bland troende som predikar hat, inte kärlek.
Det märkligaste är att de religioner som det tycks vara mest spänningar emellan är de abrahamitiska (judendomen, kristendomen och islam), alla tror de på samma Gud, fast på olika sätt. Dessutom är det stora motsättningar inom respektive religion, främst kristendomen och islam verkar det som (katoliker vs. protestanter, shiiter vs. sunniter).
För övrigt så verkar det finnas extremister i alla religioner, och i de abrahamitiska religionerna så verkar fundamentalismen yttra sig i våld. Jag vill inte förespråka någon religion, men det verkar vara färre våldsamma extremister inom buddhismen.
Ni religiösa människor som är rädda för islam, åtminstone ni kristna, försök ta till er av Jesus kärleksbudskap (hade han något hatbudskap?).
Ni upplysta, icke-troende, människor borde ta strid för ökad upplysning i samhället istället för att legitimera religionen som en maktfaktor i samhället.
Jag blir lite rädd när jag ser vilka argument ni islamofober går på, och sprider vidare: ”Barnen får inte sjunga nationalsången och skolavslutningar får inte hållas i kyrkan. Man får inte längre fira lucia och jul i skolan. Skolorna får inte längre servera fläskkött.”
Innan ni gör er till allmänt åtlöje vill jag rekommendera er att vara lite, bara lite, källkritiska och kolla fakta. Varje gång jag bemöter dessa korkade inlägg på Internet och ber den som publicerat det att belägga det fakta möts jag antingen med tystnad eller med ord som ”Men det fattar du väl att det kommer att bli så” eller ”PK-media tystar ner det, det är så men vi får inte veta det”.
I enstaka fall har faktiskt inläggen tagits bort (antagligen eftertankens kranka blekhet), men aldrig har jag bemötts med fakta som visar att det ligger något bakom dessa korkade påståenden. Ändå fortsätter de spridas.
Andra lögner bygger på fakta som sedan förvanskas. ”Nu ska vi tvingas höra på böneutrop 5 gånger om dagen” bygger på att man på ett ställe i landet tillåtit böneutrop från en minaret en gång i veckan (på fredag). Dessutom ligger tydligen inte denna moské i något bostadsområde och kommer därmed inte att störa några boende i området.
Ett annat korkat argument som inte sällan kommer fram är ”tror ni vi skulle få bygga kyrkor och äta griskött i Iran” (eller valfri auktoritär islamistisk hierokrati). Nu är ju Sverige en sekulär, representativ demokrati med religionsfrihet, förvisso med ett kristet förflutet och kristna traditioner. Då är det väl lämpligt att jämföra med ett mer demokratiskt land med muslimska traditioner? Eller menar ni att Sverige skall bli mer som ett kristet Saudiarabien?
Med detta sagt tycker jag inte att islam är bättre än någon annan religion. Islam är lika illa som de andra abrahamitiska religionerna. Det är religion i sig som är problemet enligt mig – alla religioner.
/Håkan
Motargument 