Intervju med Mehrako Masifi, initiativtagare till  www.hatbrott.se som bland annat samlar vittnesmål om rasismen mot muslimer i Sverige.

Mehrako Masifi

Motargument: Berätta gärna för oss om dig själv

Masifi: Jag jobbar som forskningsassistent på Stockholms universitet, gift med min bäste vän Mohamed som jobbar som polis. Brinner för frågor gällande mänsliga rättigheter och ägnar väldigt mycket av min fritid åt att jobba ideellt med dessa frågor.

Motargument: Vad var din drivkraft och inspiration till att starta Hatbrott.se? 

Masifi: Jag har alltid varit engagerad i olika samhällsfrågor och har alltid ansett att det är en plikt att engagera sig för en bättre värld.  När jag år 2008 gjorde en enkätundersökning bland unga muslimer om hatbrott så var resultatet nedslående. 250 personer besvarade enkäten: över 90% av de som svarat hade blivit utsatta för hatbrott p.g.a. sin tro, ca 70% av de drabbade var unga kvinnor med sjal.  Resultatet blev drivkraften som fick mig att försöka finna en lösning på hur man kan jobba vidare med hatbrott och synliggöra problematiken. Enkätundersökningen blev startskottet till Hatbrott.se 

Motargument: Vad sysslar man med i Hatbrott.se? 

Masifi: Vi hjälper dig som brottsoffer med att bl.a. informera dig om dina rättigheter, göra en anmälan och även att följa upp ditt ärende. Är du osäker på om du blivit utsatt för ett hatbrott så kan du höra av dig till oss för gratis rådgivning.

Många vill inte vända sig till polisen direkt för att göra en anmälan. Därför har vi en enkät på hemsidan som underlättar för alla att göra en anmälan till oss och vi i vår tur gör en polisanmälan. Vi sköter allt det administrativa och följer upp fallet åt dom. 

Vi har även ett telefonnummer man kan ringa eller skicka sms till om man behöver juridisk rådgivning. Man lämnar ett meddelande och förklarar vad det är man behöver hjälp med så ringer vi upp och har som målsättning att göra det inom 24 timmar.

Jag vill passa på att lägga tyngd vid att all hjälp som ges till den/de som söker hjälp hos oss sker kostnadsfritt, den enskilde kommer inte att utkrävas några som helst kostnader för den hjälp han/hon får. Vi anordnar även utbildningar för att utbilda folk om deras rättigheter.

Motargument: Hur ser rutinerna ut från det att ni får in ett fall? Hur samlar ni info? Gör ni polisanmälningar? 

Masifi: Om någon hör av sig till oss och informerar oss att de har blivit utsatta för hatbrott/diskriminering så brukar vi antingen be de fylla i enkäten på vår hemsida eller maila oss där de får besvara vissa frågor. Baserat på den information vi får in kan vi avgöra om det är ett fall vi kan hjälpa till med eller om ärendet går att driva vidare juridiskt.

Majoriteten av våra fall kommer in via hemsidan men det händer att vi gör personliga intervjuer med personer som har råkat ut för hatbrott när vi märker att det är ett fall som skiljer sig från mängden. Vi hjälper till att göra en polisanmälan för de som vill ha hjälp med det. Majoriteten vill tyvärr inte anmäla utan vänder sig till oss mer för att vi ska få kännedom om det som skett och att deras berättelse ska komma med i rapporten.

Motargument: Varför är det viktigt att anmäla?

Masifi: Det är viktigt att anmäla för att synliggöra hur omfattande hatbrott mot muslimer är. Det är väldigt viktigt att komma åt alla mörkertal för att kunna driva dessa frågor och sätta press på politiker. Muslimer tillhör nog den grupp som är väldigt dåliga på att anmäla och det är väldigt synd eftersom vi gör oss själva en björntjänst.

Av de 241 fall vi har fått in har endast två valt att anmäla, det betyder att 239 aldrig hamnar i statistiken och skulle falla bort i glömska om vi inte skulle ge ut en rapport nästa år.

Man måste i första hand värna om sina egna rättigheter innan man kräver att någon annan ska göra det och ett steg i rätt riktning är att börja anmäla. 

Motargument: Kan du berätta om utbildningsdagen ni hade anordnat i Tensta Träff, vilka var föreläsarna och temat på utbildningen?

Masifi: Vi hade tre superduktiga föreläsare som tog publiken med storm. Alex Bengtsson, Maria Knutson och Naiti Del Sante. Temat var ”Vilka rättigheter har jag?”. Utbildningsdagen blev en succé och trots att det var en hel dag (lördag dessutom) så var det otroligt många deltagare som kom och variationen var stor bland deltagarna. 

Det som överraskade mest var deltagarnas respons, många mailade oss i efterhand och man blev rörd av deras ord och uppskattning. Många tyckte att Alex Bengtsson var en klar favorit och deltagarna blev överraskade av hans föreläsning om antirasism. 

Flera städer har hört av sig till oss, efter att ordet spridit sig om succén, och vill att vi ska föreläsa även hos dom. Så vi ser framemot att dela med oss av våra kunskaper och förhoppningsvis utbilda folk så att de kan värna om sina rättigheter.

Motargument: Hur ser planerna ut för framtiden?

Masifi: För kommande år är tanken att vi ska ge ut en rapport över de fall vi har fått in från 2013, tanken är också att vi framöver skall ge ut en årlig rapport över alla fall vi får in.

Vår målsättning för 2014 är att vi i Göteborg och Malmö kommer att ha samma utbildning som vi hade i Tensta.
Här i Stockholm väntar flera överraskningar, nästa termin kommer vi avslöja våra planer. 

Motargument: Kan du ge oss några ex på de fall ni har fått in?

Masifi: Båda fallen är från två unga tjejer.

Fall 1: Detta hände mig i sommar. Satt på spårvagnen och pratade i telefon när en man/kille som var 30+ börjar ropa att jag måste ta av mig slöjan och visa håret. Jag blir förvånad och frågar, ursäkta mig? 
Han upprepar ”TA AV DIG SLÖJAN!”

Han tittar på mig med hatiska blickar. Fortsätter gapa och förolämpa mig tills han går av. Inte lång tid efter så går jag förbi en uteservering när en man återigen börjar skrika att jag ska ta av mig slöjan och visar sitt hat tydligt mot mig och slöjan.

Fall 2:
Jag var på väg till Barnavårdscentralen med min dotter som nyss fyllt ett år.
När jag stiger på bussen så hör jag någon säga, ”du är så jävla ful”.
Jag fäste mig inte vid det eftersom jag tänkte det kan inte vara till mig, men så hörde jag att hon höjde rösten och tittade på mig. Hon upprepade ”Du är så jävla ful, åk hem till ditt land om du vill bära sjal!”


Jag blev väldigt ställd och visste inte hur jag skulle reagera. Jag ville inte skapa en situation där min dotter skulle känna av att någonting var fel. Bussen var fullsatt och ingen sa ifrån utan de låtsades som ingenting hade hänt. Jag tittade på min dotter och låtsades också som ingenting ägt rum eftersom jag inte vill utsätta mitt barn för obehag men kände stor sorg inombords och kände hur mina tårar rann ner.

Känslan av vanmakt och vemod fyllde hela mitt inre. Hade min dotter varit äldre hade jag agerat med en gång och sagt ifrån framför allt för min dotters skull så att hon ska se och lära att man inte ska ta emot skit från någon.