Sverigedemokraterna värnar om de laglydiga medborgarna. Det står i alla fall i deras kriminalpolitiska program. Eftersom det är du, Kent Ekeroth, som sköter den kriminalpolitiska biten i SD så vänder jag mig till dig för att lätta mitt hjärta. Jag är inte en laglydig medborgare, den som ni säger er värna om. Vad ska jag ta mig till? Fast samtidigt undrar jag om vi alla inte har lik i garderoben, Sverigedemokrat eller ej. Hursomhelst, nu tar jag ett djupt andetag och gör upp med mitt mörka förflutna och brottsliga beteende.

”Brott mot person”

Vid upprepade tillfällen har jag gjort mig skyldig till misshandel. En gång högg jag min syster i handen med några dartpilar så att det sprutade blod i hela sommarstugan, och en annan gång slog jag henne med en sko i huvudet. Jag har även kastat en pepparkvarn mot henne som missade och gjorde hål i väggen. Då jag skrikit att jag ska döda henne är jag även skyldig till olaga hot, vilket klassas som brott mot frihet och frid.

”Tillgreppsbrott”

Jag har stulit. När jag var tio år gammal snattade jag örhängen och nagellack. Jag berättade det för min mamma, och sen fick jag gå och lämna tillbaka grejerna och be butiksägaren om förlåtelse. Dessutom har jag pallat äpplen. Många gånger.

”Trafikbrott”

Vårdslöshet i trafik – en gång körde jag om en bil på ett övergångsställe. Jag hade inget skattemärke på bilen (jag hade inte fått det än, men skatten var betald), och blev stoppad av en skitförbannad polis som gapade och röt att jag skulle bli av med körkortet. Jag hade fortfarande prövotid och började gråta. När polisen sade åt mig att dra, var jag var så rädd att benen var som spaghetti och jag kunde inte hålla ner kopplingen. Bilen hoppade till flera gånger innan jag fick igång den.

Ibland fulparkerar jag (eller låter bli att stoppa pengar i parkeringsautomaten) om jag bara t.ex. ska springa in på en restaurang och plocka upp hämtmat. En gång körde jag vilse i Stockholm, och gjorde då i ren förtvivlan en mindre stilig rundpall över en trottoar. För det fick jag en utskällning av en sur gubbe.

Jag har kört med dubbdäck fast jag borde bytt till sommardäck, och som cyklist har jag säkert brutit mot ett otal andra trafikregler. Ibland kör jag för fort, och som om det inte är illa nog är ena framlyktan på min bil trasig också.

”Den kriminella mångfalden”

Ofredande – jag och en kompis busringde till en affär och frågade om de hade julgransfötter. När de svarade ’ja’ sade vi ’blir det inte svårt att ta på sig skorna då?’. Sedan fnissade vi och lade på luren.

Förolämpning – det har hänt att jag har kallat människor för fula saker, t.ex. ’idiot’ och ’pucko’.

Brott mot ordningslagen – jag har druckit alkohol på allmän plats, och då blivit tillsagd att hälla ut mitt glas vin.

Varusmuggling – jag har haft för mycket sprit (och tobak) med mig när jag aningen nervöst gått genom tullen i den gröna filen. Det har jag gjort mer än en gång.

Nedskräpning – jag har låtsats som om det regnar när jag glömt hundbajspåsarna hemma.

Förargelseväckande beteende – efter att ha druckit några öl en kväll på krogen har jag smugit in bakom en buske och kissat.

”En laglydig medborgare”

Nu undrar jag, Kent Ekeroth – vilka lik har du i garderoben? Är vi lika goda kålsupare, eller är det bara jag som är en förtappad individ som inte förtjänar syndernas förlåtelse? Är det verkligen så illa att du inte värnar om mig, eftersom jag inte kan sälla mig till gruppen ’laglydiga medborgare’? Jag har många gånger begått brott med fängelse i straffskalan, ibland brott mot person. Att skärpa straffet för dessa brott är väl lite av Sverigedemokraternas hjärtefråga, och denna typ av kriminellt beteende kan under inga omständigheter accepteras.

Jag förutsätter att du med ditt goda omdöme och osvikliga rättspatos aldrig har hamnat i klammeri med rättvisan. För du är ju en laglydig medborgare som vi ska värna om. Eller?