Uttrycket ”White-Trash” har som så många andra amerikansk-engelska uttryck etablerat sig i det svenska språket. Det är något som bedöms vara fallet i en artikel i Landsorganisationen LO:s tidning Arbetet, publicerad den 2 september 2011 under rubriken ”Om white trash-rasismen”, såväl som i en artikel på nätforumet Avpixlat, publicerad den 5 augusti 2013 under rubriken ”Är du en White Trash-människa?”.
Bedömningen att utrycket ”white trash” blir allt vanligare förekommande stöds av Arbetets research i mediearkivet. Bedömningen stöds av tidningar från (vad som väl bör anses tillhöra) den ideologiska vänstern till den ideologiska högern. Journalister bloggar om ordet i tidningen Nöjesguiden, under rubriker som ”Det vita skräpet”, inklusive deras njutning av att använda det i nedsättande syfte.
Ordet har till och med fått en försvenskad version i form av ”Svenneskräp”. Det förekommer i en bok med samma namn och boken debatteras i Sveriges Televisions TV-soffprogram ”Gomorron”. I boken beskriver författaren det epitetet som något positivt.
Redan på 90-talet hölls ett White-Trash-seminarium Moderna Muséet och fick följande recension:
Det var en bjudning med vin och lite tilltugg, minns dåvarande ‘Bibel’-redaktören Fredrik Strage. Seminariet gick ut på att Lisa Carver stod på en scen och förvandlade snygga stockholmsungdomar till White trash-amerikaner i dåliga kläder från K-mart, ett amerikanskt Galne Gunnar-varuhus.
(Källa: sida 29 i följande uppsats om begreppet ”White Trash” i Sverige).
Kanske upplever även du som läsare samma sak när du konverserar med olika människor? Börjar begreppet ”White-Trash” bli vedertaget? För egen del har jag hört uttrycket av två personer de senaste två åren. Den ena gången med hänvisning till en socialt dysfuktionell familj bestående av etniska svenskar. Den andra gången med hänvisning till den undermåliga skrivförmågan hos en etniskt svensk person. Båda personerna som uttalade ordet ”white trash” var själva etniska svenskar.
”White trash” historik
Ursprunget till ordet ”white trash” myntades några decennier innan det amerikanska inbördeskriget och härrör från de amerikanska sydstaterna och beskriver människor som hade gemensamt att de var vita till hudfärgen, var fattiga och lågutbildade.
De ansågs även generellt vara kulturellt osofistikerade. Rasbiologiska teorier om de som ansågs vara ”White-Trash” utvecklades. Enligt de teorierna härstammade ”white-trash” från europeiska straffångar, kriminella, moraliskt förtappade, genetiskt ointelligenta och fysiskt defekta människor.
Uttrycket ”white trash” har sitt ursprung i den sociala klassen av rika amerikanska sydstatare och i viss mån från medelklassen i den amerikanska Södern. De rika i Sydstaterna utgjordes huvudsakligen av slavägare. I avsaknaden av och förbudet mot adelsskap, ville de ha epitet på andra vita som markerade en klass-hierarki. Att svarta och icke-vita betraktades som lägre stående och inte fullvärdiga människor var lika självklart som fastställt i rådande lagstiftning.
Men Sydstaterna utgjorde i praktiken ett kastsamhälle med överlappande hierarkier av etnisk, kulturell och ekonomisk status.
Vita slavägare utgjorde toppen på hierarkin där de stora slavägarna stod absolut högst. De kontrollerade det politiska och ekonomiska livet. Den vita medelklassen stod där emellan.
Ekonomiskt fanns även en mindre men på flera håll betydelsefull svart medelklass utgörandes av frigivna slavar och deras ättlingar. De var huvudsakligen bosatta i Söderns större städer. Flera av dem tillhörde ekonomiskt en övre medelklass. Ett fåtal levde ännu bättre. Samtidigt var deras sociala och lagliga status kraftigt kringskuren på grund av deras afrikanska ursprung.
I motsatt riktning var de, huvudsakligen fattiga bönder bosatta på kullar med dålig jord eller jägare och enklare hantverkare, en relativt stor andel fattiga vita som fick epitetet ”white trash”. Ekonomiskt sett var svarta slavar de enda som stod lägre i sociokulturell hierarki. Deras enda sätt att tillerkännas högre social status i samhället var att på olika sätt framhäva sin ”vithet” i den betydelse den hade då och senare; nämligen intellektuellt, fysiskt, psykiskt och kulturellt överlägsen alla icke vita. Just på så sätt definierades själva människovärdet allt mer hos den diffusa grupp som kallades för ”white trash”.
Vid slutet av det amerikanska inbördeskriget förändrades radikalt livsförutsättningarna även för den artificiella gruppen benämnd ”white trash”. Även bruket av ordet ”white trash” ändrades.
Slaveriets avskaffande ledde till att svartas sociala mobilitet ökade kraftigt, även om den fortfarande var starkt kringskuren. Svarta och vita möttes fysiskt på ett sätt som aldrig tidigare och de konkurrerade med varandra, om än på ojämlika villkor. Nya och allt starkare segregerande lagar mellan svarta och vita infördes, men slaveriets avskaffande hade ironiskt nog verkat öka behovet för fattiga vita, stämplade som ”white trash” att markera sin ”vithet”.
Samtidigt ökade det lagliga förtrycket av fattiga vita i sydstaterna. Nya delstatslagar stiftades, som grundat på IQ-test, ekonomisk redbarhet och en mängd andra krav fråntog dem möjligheten att rösta.
De sociala stigman hos de som stämplades som ”white trash” och värdet i ”vitheten” urholkades mycket sakta men säkert.
Och fattiga vita sydstatare migrerade i stor skala till industrijobb i de amerikanska nordstaterna och västra USA. Ordet ”white trash” populariserades och blev ett allmänt vedertaget begrepp över hela landet, såväl bland svarta som vita. Bland alla politiska läger. Uttrycket ”white trash” blev en del av amerikansk teater, litteratur och film, tillsammans med besläktade lokalt anknutna ord som ”hicks”, ”hillybillies”, ”okies”, ”rednecks” och ”peckerwoods”. Uttrycket började användas av de som tillhörde denna stigmatiserade grupp som en slags självironisk benämning.
”White trash” var fortfarande knutet till fattiga vita sydstatare, men hade allt mer övergått till att anvädas gentemot alla vita amerikaner som var fattiga och dåligt utbildade.
Svenskar som förvandlas till ”white trash”
Ordet ”white trash” spreds slutligen till andra sidan Atlanten, inbegripet Sverige. Ett Sverige utan ett förflutet av storskaligt slaveri av svarta människor på svensk mark, som fortfarande är ett av världens ekonomiskt mest jämlika länderna och med hög andel högskoleutbildad befolkning.
Ett Sverige som trots de fördomar som givetvis även finns här, internationellt sett haft en väldigt snabb och smidig övergång till ett mångkulturellt och egalitärt samhälle.
Men Sverige befinner sig även i en social och kulturell brytningstid eftersom grunden för vår ekonomi ändras radikalt. Förra seklets övergång från bondesamhälle till industrisamhälle var mångdubbelt mer dramatisk och smärtsam, med snabb urbanisering, trångboddhet, missbruk och våld. Men övergången från bondesamhälle präglades även av sociala reformer, bättre utbildning, bättre boendestandard och långt fler arbetstillfällen inom industri- och tjänstesektorn än de jobb som försvann inom jordbruket.
Män fick allt bättre betalda jobb, samtidigt som allt fler kvinnor kom ut på arbetsmarknaden och ytterligare tusentals människor från hela världen rekryterades till arbeten. Även om det jämlika samhället inte uppnåddes, var det jämlika samhället den allt starkare kulturella normen. Att vara fattig och dåligt utbildad var även då ett stigma, men ett stigma som bekämpades.
Vi blev mer välmående samtidigt och på grund av vår genemsamt förbättrade tillvaro.
”White trash” beskylls för sin egen fattigdom
I dagens Sverige där begreppet ”white trash” etablerar sig i svenskt språkbruk, är trenden den motsatta. Vårt världsberömda sociala skyddsnät nedmonteras samtidigt som allt fler behöver det. Vårt världsberömda utbildningsväsende nedmonteras, samtidigt som det från att ha givit fler möjligheter till arbete blivit en grundförutsättning för arbete. Svårigheterna att få en egen lägenhet till ett drägligt pris ökar i samma takt som allt fler, allt tidigare och allt oftare skaffar sig allt lyxigare lägenheter och villor.
Genom utbildning och en allt effektivare och expanderande informationsteknologi får allt fler svenskar hela världen som arbetsfält och blir oberoende av att arbeta på en viss ort. Detta samtidigt som hela den ekonomiska tillvaron slås i spillror på orter över hela Sverige där nedlagda industrier skapar spökstäder på samma sätt som nedlagda jordbruk tidigare skapat spökbyar. Med många människor som förr pendlade till jobb — pendlar nu mellan socialkontoren, a-kassan och FAS 3.
Den ekonomiska tillväxten ökar stadigt och svenska statsfinanser fortsätter att förbättras samtidigt som allt fler hamnar i långvarig fattigdom.
I viss mån har det ökade välståndet i Sverige nu skett på bekostnad av andras minskade välstånd.
Och som alltid i tider av social oro och med ökande sociala orättvisor måste syndabockar utses och utpekas som skyldiga till andras, även sin egen ofärd.
Som tidigare nämnt är inte Sverige ett samhälle fritt från fördomar men den lika påtagliga som ofrånkomliga globaliseringen, etniska och kulturella mångfalden är tillräckligt djupt rotad för att inte lika lätt och ensidigt kunna bli den allomfattande syndabocken för våra samhällsproblem.
Nerskräpandet av människor i kampen mot rasismen
Lika självklart som de otaliga, grovt lögnaktiga stereotyperna och öknamnen ”svartskalle”, ”pensionsräddare”, ”kulturberikare”, ”invällare”, ”blatte”, ”babbe” existerar, lika självklart bekämpas de av staten, näringslivet, av organisationer, grupper och privatpersoner. Sådana uttryck bekämpas på demonstrationer, manifestationer, i debattartiklar, i det offentliga och privata samtalet.
Men i det ekonomiskt, socialt och kulturellt närmast schizofrena dagens Sverige, kan uttryck som ”white trash” debatteras och fnittras förtjust över i TV-soffor, kräkas ut med förakt på bloggar där författare förhärligar sina egna karriärer, sin klädstil och självutnämnda kulturella sofistikering.
Om de amerikanska sydstaterna etablerade uttrycket ”white trash” utifrån en högerextrem, konservativ kastideologi, har det ekonomiskt, socialt och kulturellt schizofrena Sverige som bejakar upplysning, kunskap och världsvana etablerat uttrycket ”white trash” utifrån en vänsterinriktad ideologi.
Ett schizofrent Sverige där bland annat ledande sverigedemokrater benämns som ”white trash” på grund av sitt beteende, samtidigt som grovt rasistiska hemsidor som Avpixlat, Fria Tider och Nationell.nu med rätta kritiserar ordet ”white trash” för att vara fördomsfullt.
”White trash” — manifestering av överlägsenhet
Dessutom är uttrycket ”white trash” en attack mot andra etniska grupper och individer oavsett deras ursprung, sociala, kulturella och ekonomiska ställning. Vet du varför? Jo, för ”white trash” implicerar att det finns vita människor som inte är ”skräp”. Närmare bestämt de allra flesta vita. Och om så är fallet, varför finns inga motsvarande uttryck bland andra etniska grupper? Varför finns inte utrycket ”black trash”, ”arab trash”, eller ”romani trash”? Ja just det, för att huvudregeln som den xenofobiska hierarki som existerar i västvärlden och därmed även i Sverige, utgår ifrån att vita är ”bra människor” med undantag av ett fåtal. Andra etniska grupper förmodas vara ”dåliga människor” med undantag av ett fåtal.
Städa bort det ”vita skräpet” från ditt ordförråd
Så nej! Du är ingen ”white trash-människa”! Använd inte det ord mot någon.
Du kan inte lyfta upp dig själv eller andra genom att trycka ner andra. Håna inte människor för att de verkar ha sämre utbildning än vad du själv kanske har. Engagera dig politiskt för att ge mer och bättre utbildning åt de som vill utbilda sig. Uppmuntra istället andra att utbilda sig. Många vet, kan och förstår mer genom sina livserfarenheter och yrkeserfarenheter än en del av de som studerat hela sitt liv med höga betyg.
Håna inte folk för att du tror att de inte bor lika fint som du själv. Engagera dig politiskt för att alla skall få fler och bättre bostäder till ett rimligare pris istället. Håna inte de som är födda i Sverige men stavar dåligt, liksom du inte bör håna de som flyttat hit och stavar dåligt på det svenska språket.
Håna inte de som är födda i Sverige, lyssnar på dansbandsmusik och klär sig i billiga kläder, liksom du inte bör håna människor som flyttat hit, lyssnar på sina hemländers traditionella musik och kanske även bär billiga kläder.
Och kalla inte människor för skräp!
Motargument 