När Jimmie Åkesson skriver att svensk välfärd inte ska vara ett smörgåsbord, att människor måste kvalificera sig för att få hjälp, och att bidragspolitiken har uppmuntrat folk att inte jobba, är det inte bara ett politiskt ställningstagande. Det är en retorisk konstruktion som bygger på ideologiskt misstänkliggörande, moralisk rangordning och nationell renhetslogik.
Inlägget innehåller flera av Jason Stanleys teser om fascismens verktyg:
1. Myten om ett förlorat förflutet:
Åkesson antyder att Sverige har haft en sund välfärd, men att den har förstörts av massinvandring och kravlöshet
2. Propaganda:
Påståendet att systemet har uppmuntrat människor att inte jobba är inte belagt, det är en känslostyrd generalisering som väcker ilska snarare än förståelse
3. Antiintellektualism:
Begreppet smörgåsbord är en retorisk förminskning, inte en saklig beskrivning, och hela inlägget ignorerar hur försörjningsstöd faktiskt fungerar
4. Fixering vid lag och ordning:
Motprestation lyfts fram som lösning, inte för att det är effektivt, utan för att det skapar en moralisk kontroll över de som söker hjälp.
5. Hierarkisering av medborgarskap:
Människor som flyttar till Sverige ska inte få full tillgång till välfärden, de måste kvalificera sig, vilket skapar ett tvåklassystem
6. Ledarkult:
Formuleringen nu gör vi det som måste göras är en klassisk mobiliseringsfras, där makten framställs som handlingskraftig och moralisk
7. Offermentalitet:
Svensk välfärd framställs som kapad av fel människor, och nationen som ett offer för sin egen generositet
8. Sexuell och kulturell panik:
Undertexten pekar mot invandring, kulturell upplösning och normförskjutning, även om det inte sägs rakt ut
9. Förakt för svaghet:
Att behöva stöd ses som ett moraliskt problem, inte som en del av samhällskontraktet
10. Faktaförnekelse:
Det finns inga belägg för att människor får ut lika mycket pengar som de som arbetar, men påståendet upprepas som om det vore sant
Det här är inte bara ett inlägg, det är en ideologisk karta. Den visar hur välfärden omdefinieras från rättighet till belöning, från skydd till misstänkliggörande, från solidaritet till selektion. Det är Homo Bidragus i ny tappning, nu med nationalistisk fernissa.
Motargument 