Etikettarkiv: arbetslivet

Utanförskapsområden

Känner du till hur många bostadsområden i Sverige som idag klassas som s.k. ”utanförskapsområden”? Känner du till vem som har bestämt vad det är för något? Det finns olika debattörer som försöker påstå och bevisa olika saker – med grova generaliseringar – om alla som de anser är invånare i de utpekade områdena. Men det är även problematiskt att Folkpartiet, som skapat hela begreppet, utesluter väldigt många områden helt ur sin granskning.

Känner du till definitionerna av vad som är ett s k ”utanförskapsområde”? Folkpartiets utredare konstruerade hela detta begrepp och vad det sägs ska vara, när de enligt egen utsago ville försöka ”…se de sociala problemen och presentera en reformagenda”? Deras definition tycks vara godtycklig och luddigt formulerad. Men såhär valde Folkpartiets utredning att formulera sig:

…mäter förvärvsfrekvens, skolresultat och valdeltagande i storstadsområdenas grannskapsområden (ofta motsvarande stadsdelar) och i övriga landets valdistrikt. För att ett område ska klassas som utanförskapsområde finns två kriterier:
1. Procentandel boende i området som förvärvsarbetar är under 60% för personer mellan 20-64 år.
2. Procentandel av alla niondeklassarna som går ut grundskolan med godkända betyg i alla ämnen är under 70% ELLER om procentandel för valdeltagandet i senaste kommunvalet är under 70%.
Andel utanförskapsområden
155 Utanförskapsområden av de totalt 4601 områdena.

Olika personer drar stora växlar på detta, några räknar själva ut egna versioner av statistik och försöker påstå att det finns snart 200 s k utanförskapsområden i Sverige respektive 186 utanförskapsområden.

Folkpartiet har själva uppdaterat sin ”Utanförskapets karta” och anser att det år 2012 fanns 155 utanförskapsområden i Sverige utav de 4.601 granskade områdena. År 2006 ansåg Folkpartiet att det fanns 156 utanförskapsområden i Sverige. Några nya har tillkommit i denna uppdatering, och några andra är inte längre ett utanförskapsområde enligt Folkpartiet. Bostadsområden är således inte automatiskt i en permanent nedåtgående spiral som är omöjlig att vända.

Folkpartiet uppger även ett par intressanta detaljfakta, som att genomsnittet av alla röstberättigade som bor i något utanförskapsområde och som röstade i kommunvalet 2010 var 64,5%. Det är inte alls långt ifrån deras uppsatta kriterier om 70%. Varför satte Folkpartiet sin gräns till 70 och inte till exempel vid 64 eller 65%???

Ungefär hälften av alla som vid det senaste granskningstillfället bodde i ett utanförskapsområde var födda i Sverige. Ungefär 18% var födda i ett europeiskt land och lite färre än 32% var födda utanför Europa.
Graf över procentandel personer som bor i småhus, bostadsrätt samt hyresrätt. Källa: www.scb.se
Graf över procentandel invånare som bor i småhus, bostadsrätt samt hyresrätt. (Lila staplar) Källa: http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Villa-vanligaste-boendeformen/ (Klicka på bilden för att komma till SCB:s artikel.)

Folkpartiet utesluter väldigt många valdistrikt och bostadsområden helt ur sin undersökning. Det gäller, bland annat, många glesbygdsregioner i södra Sverige och längs gränsen mot Norge och mot Finland, trots att man kan misstänka att det finns hög arbetslöshet och personer i någon form av utanförskap som bor där. Vad kan anledningen vara till detta, Folkpartiet?

De har valt bort alla områden där färre än hälften av invånarna bor i hyresrättslägenhet. Med det kriteriet ignorerar de samtliga invånare som bor i valdistrikt där det är vanligast att bo i egna småhus. I Sverige är den vanligaste boendeformen att flest invånare bor i egna hus.

Källa:
Utanförskapets karta 2014, pdf, utgiven av Folkpartiet.

Lästips:
No go-zoner för dummies

”Förortshat”, Johanna Langhorst
”Främling, vad döljer du för mig?”, Marcus Priftis

Rasism en extra sten att bära för många i vård och omsorg

Gästinlägg av Margareta Edling från Suntliv.nu

Jobben i vård och omsorg ger stolthet och glädje. Men medarbetare med utländsk bakgrund kan också möta brukare som inte vill ha med dem att göra – just på grund av deras ursprung. Tyngst är att uppleva diskriminering från kolleger och chefer, beskriver Yeshiwork Wondemeneh, utredare på Kommunal, i en rapport.

Yeshiwork Wondemeneh, utredare på Kommunal

”Det räcker inte att göra rätt” heter boken, som bygger på intervjuer med 17 slumpvis utvalda medlemmar med utländsk bakgrund, främst inom vård och omsorg. Författaren Yeshiwork Wondemeneh menar att deras berättelser sätter fingret på viktiga frågeställningar, även om det inte går att generalisera utifrån så få intervjuer.

Arbetet har stor betydelse, inte bara som försörjning – det är en av hennes poänger. De intervjuade är stolta och glada över jobben inom vård och omsorg. Arbetsuppgifterna är meningsfulla och de känner värme och respekt för de personer de arbetar med, oavsett om det är dementa äldre eller förskolebarn. ”Jag älskar mitt jobb”, säger flera av dem. Även de som hade högre utbildning i sina hemländer, och egentligen ville fortsätta som ekonomer eller bokförläggare i Sverige, tycker att det nuvarande arbetet är viktigt.

”Står ut med lite för mycket”

De intervjuade är också beredda att betala ett pris för att få, och behålla, ett arbete, menar Yeshiwork Wondemeneh. De vill till exempel inte klaga eller ”bråka” för att hävda sina rättigheter. Otrygga anställningskontrakt hör till vardagen.

– De står kanske ut med lite för mycket. Alla som jag intervjuade har erfarenhet av diskriminering och kränkningar på jobbet.

För flera handlar det om omsorgstagare som uttrycker sig nedsättande. En 94-årig kvinna tillåter till exempel inte Bella från hemtjänsten att öppna hennes skåp, eftersom hon är mörkhyad. Någon gång i livet ska kvinnan ha haft en ”mörk piga som stal från henne”. Det måste man respektera, eftersom hon är dement, säger Bella i intervjun.

När Bella under utbildningen praktiserade i hemtjänsten fick hon inte gå in till en äldre omsorgstagare. Han ville bara släppa in den infödda svensken, själv fick hon vänta utanför. Bella anmälde aldrig händelsen, eftersom hon inte ville ha trassel – bara bli klar med utbildningen. Hon bestämde sig dock för att aldrig mer arbeta i enskilda vårdtagares hem.

Oacceptabelt att acceptera fördomar

Toleransen för vård- och omsorgstagarna är enorm, säger Yeshiwork Wondemeneh. När det gäller personer med demens kan det vara rimligt att bortse från kränkningar, anser hon. Men det är inte acceptabelt om alla fördomar bagatelliseras.

– Att inte kräva vett och hyfs bara för att en person är gammal, är att omyndigförklara henne eller honom. Det är inte okej.

Anhöriga kan också uppträda avvisande. Undersköterskan Eden berättar om hur arbetsledningen gick med på att byta ut en arbetstagare med utländsk bakgrund som kontaktperson. Den boendes anhöriga ville ha en ”en svensk”. Sådant känns som en större kränkning än om de äldre själva har fördomar.

Chefer behöver bli bättre på att hantera den här sortens frågor, menar Yeshiwork Wondemeneh.

– För det första måste man identifiera problemen och erkänna att de finns. Sedan måste man ha strategier för hur de ska bemötas och öppna en dörr, så att medarbetare kan få stöd när det behövs.

Ett stödjande och öppet klimat mellan arbetskamraterna har stor betydelse för den som blir kränkt, säger hon. Men flera av hennes intervjupersoner har i stället upplevt negativt bemötande även från arbetskamrater och chefer. Undersköterskan Sahar skildrar till exempel i boken hur kollegerna subtilt stänger henne ute från samtal i personalrummet. Andra beskriver ren mobbning.

Flera upplever att de särbehandlas vid arbetsledning, genom att få mindre kvalificerade arbetsuppgifter, och vid lönesättning. Eden fick till exempel inte det lönepåslag som avtalet gav. Det var ett misstag som skulle rättas till nästa gång, ursäktade sig chefen. Hon hade haft ”fel uppgift” om lönen. Eden reflekterar: ”Alla andras hade hon exakt koll på, men inte min?”

”Det sliter inifrån”

De intervjuade har bilden av att det inte räcker att klara jobbet lika bra som arbetskamraterna, eller till och med bättre. Har du utländsk bakgrund, så hör du inte riktigt till. Du blir annorlunda bedömd och det finns mindre tolerans för dina misstag.

– Det här talas det alldeles för lite om. Många arbetsledare känns inte vid problemet och tar därmed inte tag i det, säger Yeshiwork Wondemeneh.

Vissa forskare använder uttrycket emotionellt lönearbete om arbete inom bland annat vård och omsorg. De anställda arbetar i nära relationer till andra, men måste bete sig på ett visst sätt, oberoende av vad de själva känner.

– En undersköterska kan inte skrika åt en gammal vårdtagare, oavsett bemötande. Det är självklart. Men att inte kunna agera utifrån hur du känner, eller ens visa det, det sliter inifrån. Blir du dessutom dåligt bemött på grund av etnicitet, blir det en extra sten att bära.

Socialt stöd, från chefer och arbetskamrater, har särskilt stor betydelse i relationsyrken, konstaterar Yeshiwork Wondemeneh. Om Sverige ska kunna rekrytera den arbetskraft som behövs inom vård och omsorg framöver, är en av de avgörande frågorna hur personer med utländsk bakgrund blir bemötta, menar hon.

Fakta

Av de kommunanställda är 12 procent födda utomlands. Drygt 14 procent är födda i Sverige, men bägge deras föräldrar är födda i ett annat land.
I landstingen är knappt 13 procent av medarbetarna utlandsfödda och drygt 15 procent har två föräldrar som är födda utomlands. Siffrorna gäller år 2011.

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)

/Margareta Edling från Suntliv.nu