Alla inlägg av David Ehle

Humanist med patos som främsta verktyg.

Myt: Politikerna gör inget mot hedersvåldet

I invandringsdebatten hör vi ofta alarmistiska uttryck om att svenska politiker inte vågar stöta sig med ”mångkulturens värderingar” och därför inte tar tag i problemen. I soppan av ”sverigevänliga” argument för att stoppa den s k ”massinvandringen” finner vi det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Det är direkt felaktigt att hävda att politikerna inte gör något för att komma åt hedersvåld och förtryck.


Det finns en myt som florerar i debatten om att politikerna inte gör något för att komma åt hedersvåldet. En del av myten är att det är religion, och framför allt islam, som ligger till grund för hedersproblematiken. ”Sverigevänner” menar att orsaken till den påstådda flatheten är att man inte vill gå i clinch med ”mångkulturens värdegrund”, och att det ingår i hela konceptet om ”massinvandring” och ”islamisering”.

Men det stämmer inte. Varför det inte stämmer återkommer vi till lite senare i denna artikel.

Hedersrelaterat våld och förtryck innebär kulturella, och kollektiva, mönster som tar sig uttryck i psykiska och fysiska verktyg för att styra, manipulera, skrämma, hota och i värsta fall döda. Det kan vara såväl kvinnor som män som utsätts. En särskilt utsatt grupp är HBTQ-personer. Förövarna är oftast familjemedlemmar, släktingar eller någon som på annat sätt ingår i den kollektiva gemenskapen. Ofta handlar våldet och förtrycket om att den enskilde inte följer gemenskapens åsikter om val av partner. Gruppens ord är lag.

Polisens hemsida läser vi följande beskrivning av begreppet:

”Hedersrelaterade brott är ofta riktade mot en släkting som enligt gärningspersonen, familjen, släkten eller annan liknande grupp riskerar att vanära eller redan har vanärat gärningspersonens, familjens, släktens eller gruppens heder.

Hedersrelaterade brott kan exempelvis handla om frihetsberövande, tvång, äktenskapstvång, vilseledande till tvångsäktenskapsresa, hot, kränkande fotografering, ofredande, misshandel, mord eller mordförsök.

Många unga utsätts idag för kränkningar och begränsningar av sin frihet och integritet som ibland, men inte alltid, utgörs av brottsliga handlingar. Oavsett om handlingarna är brottsliga eller inte får de enorma konsekvenser för den som drabbas i de sammanhang och med den systematik som de utförs.”(Källa: Polisen.se)

Varje fall av hedersrelaterat våld och/eller förtryck i Sverige är ett fall för mycket. Det är ett komplext arbete att förebygga, förhindra och stoppa hedersvåldet. Men att påstå att ingenting görs, eller att använda hedersvåldet som ett argument mot invandring, är i första fallet direkt felaktigt, och i andra fallet generaliserande och en form av kollektiv skuldbeläggning.

Vad innebär då hedersförtryck i praktiken?

Hedersrelaterat våld och förtryck kränker de mänskliga rättigheterna, då det får till följd att individen begränsas i sin frihet, sin rätt till liv och personlig säkerhet. Här är exempel på hur hedersförtrycket kan ta sig uttryck:

  • Att inte få klä sig som man vill – eller tvingas bära vissa plagg mot sin vilja
  • Att inte få gå ut
  • Att inte få umgås socialt med de man vill
  • Att inte få gifta sig med den man vill
  • Att inte få bestämma över sin egen kropp, sitt liv eller sin sexualitet
  • Att vara alltid bevakad och kontrollerad
  • Att inte få studera vidare, eller studera vidare bara på samma ort som familjen bor på
  • Att styras av de i familjen/släkten som har mer makt än man själv

Det finns olika sätt att angripa hedersbegreppet. Vissa hävdar att det handlar om ett könsperspektiv, andra att det handlar om ett kulturperspektiv. Båda perspektiven, och sannolikt flera, är nödvändiga för att angripa problemet.

Eftersom Sverige är ett av världens mest jämställda länder hamnar ibland människor från andra kulturer och med annan syn på könsroller, i polemik med den rådande samhällsnormen då de invandrar till Sverige. Det kan vara svårt att förändra beteenden och normer, och inte sällan hamnar individen i ett livsfarligt dubbelliv, då man å ena sidan lever enligt familjens normer, och å andra sidan enligt samhällets normer.

Heder i kulturens och traditionens namn

Hedersnormer är inte specifikt kopplad till en etnicitet, eller religion. Hedersnormer kan vara kultur i ett helt land, eller så kan det vara en subkultur där vissa grupper använder sig av det. Det är viktigt att poängtera, för att undkomma alla anklagelser om generalisering, att inom grupper finns de som förespråkar, men också de som tar avstånd ifrån, hedersnormer. Traditioner är hos de allra flesta av oss starka.

Hedersnormer har funnits långt innan våra moderna religioner bildades. Hedersvåld är inte kopplat till religion, vilket illustreras av att det förekommer i såväl kristna, som muslimska och judiska samhällen.

Hedersnormer är alltid kopplat till klanstrukturer, alltså en syn på samhället där klanen/familjegruppen/intressegruppen är den enda garantin för individens fysiska och ekonomiska trygghet, och där klanens status (och därmed förmåga att garantera individen trygghet) hänger på klanens ”heder”, som avgörs av individernas beteende. Det är därför det blir så viktigt för klanen att kontrollera och begränsa hur individerna beter sig.

Motsatsen till klanstrukturen är den individualistiska samhällssynen i rättsstaten (lagsamhället), där staten, genom rättsväsendet och välfärdssystemet, är garanten för individens trygghet.

Man måste förstå det här, för att förstå skillnaden mellan hedersförtryck och förtryck som bottnar i svartsjuka eller en vidrig kvinnosyn.

Men det är en svår balansgång att förklara att klansamhället är ett kulturmönster som kan finnas i alla länder, religioner, kulturer – utan att diskussionen spårar in i ”kulturella skillnader” som genast kopplas till etnicitet och religion.

En gemensam nämnare för mäns våld i nära relationer och hedersvåld är patriarkalt förtryck. För att angripa båda formerna är det viktigt att vi ser skillnaderna. En viktig skillnad är att hedersvåldet är kollektivt sanktionerat. I mäns våld i nära relationer är förövaren ensam, ofta sker brottet oplanerat och det fördöms av människor i förövarens närhet. Vad gäller hedersrelaterad brottslighet är förövarna ofta flera personer, oftast sker brottet planerat och förövarna har stark lojalitet från resten av gruppen.

FN och Sverige bekämpar hedersvåld

FN arbetar kontinuerligt med att uppmärksamma och förebygga, samt förhindra, förekomsten av hedersvåld. United Nations Population Fund (UNFPA) uppskattar att 5 000 kvinnor världen över varje år mördas mot bakgrund av hedersnormer. FN har, i enlighet med Human Rights Council resolution (14/12) från 2010, utformat krav på att medlemsländer vidta åtgärder för att eliminera kvinnovåld, då det inskränker såväl på mänskliga rättigheter som kvinnorättigheter.

Vad gör då våra svenska politiker för att angripa hedersnormer, hedersvåld och förtryck? På den frågan vill jag svara ”massor”. Häng med.

I ”Regeringens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck” får vi en inblick i hur man tänker:

”Regeringen satsar på kraftfulla åtgärder mot hedersrelaterat våld och förtryck. Kvinnor och män är lika mycket värda. Jämställdhet är inte något som är villkorat, gäller vissa, på särskilda platser eller på vissa tider. Jämställdhet och mänskliga rättigheter är något som gäller alla, överallt, hela tiden. Svensk lag gäller alla som lever i Sverige, säger jämställdhetsminister Åsa Regnér.” (Källa: Regeringen.se)

Regering och riksdag arbetar ständigt med den komplexa frågan om mäns våld mot kvinnor, vilken inkluderar hedersvåld och förtryck. Det görs en flerårig satsning med stora resurser (100 miljoner kronor 2018 och 57 miljoner såväl 2019 som 2020). Arbetet syftar till att flickor, pojkar, kvinnor och män ska ha rätt till sin kroppsliga integritet och att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Man är av uppfattningen att ökad segregation i utsatta områden kan bidra till att förstärka hedersnormer. Därför behövs resurser för att stödja jämställdhetsarbete och specifikt de våldsförebyggande insatserna gentemot pojkar och män i en hederskontext. Att arbetet mot hedersvåldet är tvärpolitiskt blir tydligt då ”Satsningen är inom ramen för regeringens tioåriga nationella strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor”. (Källa: Regeringen.se)

I den nationella strategin mot våld och förtryck (som startade 1 januari 2017 och planeras pågå i tio år) ingår följande punkter:

  • Ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld
  • Förbättrad upptäckt av våld och starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn
  • Effektivare brottsbekämpning
  • Förbättrad kunskap och metodutveckling
    (Källa: Regeringen.se)

Våren 2017 gav regeringen Socialstyrelsen ”i uppdrag att stödja genomförande och uppföljning av den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor”. I uppdraget ingår att göra en nationell kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck samt barn- och tvångsäktenskap.

Syftet med Socialstyrelsens uppdrag är:

  • att förbättra kunskapen om förekomsten av mäns våld mot kvinnor och insatser på nationell, regional och lokal nivå,
  • att specifikt förbättra kunskapen om förekomsten av mäns våld mot kvinnor och våldsrelaterade insatser inom socialtjänst och hälso- och sjukvård på kommunal respektive regional nivå,
  • att förstärka kompetensstödet till vård- och omsorgspersonal, samt
  • att utveckla bedömnings- och behandlingsmetoder i socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våldsutövare samt våldsutsatta kvinnor och barn
    (Källa: Regeringen.se)

Slutredovisningen av Socialstyrelsens nationella kartläggning står att läsa i ”Ett liv utan våld och förtryck” som publicerades i april 2019. Rapporten riktar sig till ”beslutsfattare, tjänstemän, verksamhetschefer på olika nivåer, yrkesverksamma som möter våldsutsatta och personer som har erfarenheter av våldsutsatthet”.

Socialstyrelsens rapport är uppdelad i en kvalitativ intervjustudie (235 personer med kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck intervjuades i 95 intervjuer) och en kvantitativ enkätstudie (6 002 niondeklassare i Malmö, Göteborg och Stockholm besvarade en enkät om relationer, begränsningar och olika former av utsatthet i hemmet, skolan och på fritiden).

Vi läser följande om resultatet i den kvantitativa enkätstudien:

”Utifrån de definitioner som används i studien så beräknas andelen av de undersökta ungdomarna i Göteborgs stad som lever med hedersrelaterade normer och förtryck till 8–13 procent. Motsvarande intervall beräknas vara 9–20 procent för Malmö och 7–10 procent för Stockholm. Omfattningen beskrivs befinna sig inom det intervall som redovisats i tidigare enkätstudier genomförda bland ungdomar i Sverige. På den lägre sidan av intervallet ligger den grupp individer som utsatts för någon form av kollektivt (familjen eller släkten) legitimerad våldsanvändning, och på den högre sidan av intervallet ligger den grupp individer som lever med normer som begränsar sexualitet och det fria utövandet av denna. Dessa två grupper överlappar endast i begränsad omfattning varför slutsatsen dras att studien fångar två olika hedersutsatta grupper.” (Källa: Socialstyrelsen)

Vi läser följande om resultatet i den kvalitativa intervjustudien:

”Den kvalitativa delen visar på ett stort antal mönster och faktorer som har betydelse för olika former av våld i hederskontexter: Hedersrelaterat våld och förtryck beskrivs exempelvis näras av minoritetsskap, särskilt i kombination med statslöshet, krig, migration och segregation. Social, ekonomisk och politisk rörlighet däremot, tycks urholka våldsnormerna och minska våldsanvändandet.” (Källa: Socialstyrelsen)

18 juli 2019 beslutade regeringen om direktiv för straffrätten vad gäller hedersbrott. I dokumentet ”Straffansvar för hedersrelaterat våld och förtryck” läser vi att utredaren ska

  • analysera och ta ställning till om det bör införas en särskild straffbestämmelse, med en egen brottsbeteckning, som uttryckligen tar sikte på hedersrelaterat våld och förtryck,
  • lämna förslag på en sådan reglering oavsett ställningstagande när det gäller frågan om huruvida ett särskilt hedersbrott bör införas,
  • om utredaren bedömer det ändamålsenligt, lämna förslag på hur ett effektivare straffrättsligt skydd mot hedersrelaterat våld och förtryck kan åstadkommas på något annat sätt,
  • överväga hur preskriptionstiden för sådan brottslighet bör beräknas och ta ställning till om särskilda preskriptionsregler bör gälla om brott har begåtts mot en person under 18 år,
  • analysera svensk domstols behörighet att döma över sådan brottslighet begången utomlands, samt
  • lämna förslag på nödvändiga författningsändringar
    (Källa: Regeringen.se)

Det finns en företeelse som går ut på att unga människor tvingas stanna kvar i utlandet mot sin vilja. Det kan handla om tvångsgifte eller s k ”uppfostringsresor”. I samband med skollov noterar Utrikesdepartementet (UD) att dessa ärenden ökar. Mot bakgrund av detta lanserar UD tillsammans med Skolverket en annonskampanj mot hedersförtryck. Kampanjen riktar sig till ungdomar som riskerar att drabbas samt till yrkesverksamma. Den hänvisar till hedersförtryck.se och uppmanar skolor att vara observanta och agera då det finns misstanke om att en elev ska föras ut ur landet. Skolverket erbjuder stödmaterial. Kampanjen pågår under veckorna 48-51 2019 (dvs inför jullovet) och syns i kollektivtrafiken i Malmö, Göteborg och Stockholm.

Lokala och nationella aktörer i kampen mot hedersförtryck

Det finns en uppsjö speciella verksamheter som erbjuder stöd och hjälp till personer som är hedersutsatta. Exempel på dessa verksamheter är Origo, ett resurscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck beläget i Stockholm. Ytterligare fyra län i Sverige har på regeringsuppdrag  fått i uppgift att starta upp resurscentra. En annan speciell verksamhet som verkar för att hjälpa personer som är hedersutsatta är Gryning, som funnits sedan 2004 och är beläget i Göteborg. Gryning är en skyddsverksamhet som arbetar på uppdrag av socialtjänsten och erbjuder skyddsutredning, skyddat boende, råd, stöd och konsultationer. Även i Malmö finns en speciell verksamhet som heter Resursteam heder och är en del av socialtjänsten.

Utöver de speciella verksamheterna finns Brottsofferjouren Sverige, en ideell verksamhet bestående av lokala jourer, ett förbundskansli och en nationell stödlinje. 2017 hade Brottsofferjouren Sverige en uppskattad ärendemängd på 26 723. Kvinnofridslinjen är en nationell stödtelefon för kvinnor som bl a är hedersutsatta.

RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter), ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och Unizon (en verksamhet som samverkar med 140 kvinno- och tjejjourer i Sverige) är exempel på ideella nationella organisationer som samverkar med Socialstyrelsen.

Argumentet att hedersvåldet är en anledning till att stoppa, eller kraftigt minska, invandring, är inte rationellt. Det bygger på generaliseringar och kollektiv skuldbeläggning. Argumentet ”beläggs” med att politikerna är flata och blundar för företeelsen, eller att de inte vågar stöta sig med ”mångkulturens värdegrund” är inget annat än nonsens. Det finns ett aktivt, pågående och tvärpolitiskt arbete för att förebygga och bekämpa hedersvåld och förtryck.

Att påstå att politikerna inte tar hedersproblematiken på allvar är direkt felaktigt. Tvärtom, politikerna gör massor och tar problemen på största allvar.


För att förekomma eventuell kritik, vill vi på Motargument med emfas understryka att vi tar hedersvåld och förtryck på allra största allvar. Hedersnormer har ingen plats i en modern rättsstat.

Tips:

UR Samtiden – Mellan klan och stat. Hedersrelaterat våld och förtryck

Källor:

Dina rättigheter.se: Hedersrelaterat våld och förtryck

Polisen: Hedersrelaterade brott – fakta om

Dagens Samhälle: Klantänkande det normala – det är vi som sticker ut

Riksdagen: Regeringens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck

Riksdagen: Socialstyrelsen ska öka kunskapen om mäns våld mot kvinnor

Socialstyrelsen: Ett liv utan våld och förtryck

Regeringen: Straffansvar för hedersrelaterat våld och förtryck

Regeringen: Kampanj mot hedersförtryck

Hedersförtryck.se

United Nations General Assembly: Report of the Special Rapporteur on violence against women, its causes and consequences,Rashida Manjoo

Studiebidrag för invandrare: Sökanden själv eller hens barn måste arbeta i Sverige

Kanske har du hört påståenden om att invandrare systematiskt skulle få studiebidrag som de inte är berättigade, till exempel nu senast från Katerina Magasin som påstod sig ha ”avslöjat en skandal”. En snabb faktakontroll visar att antingen sökanden själv eller hens barn måste arbeta i Sverige. Dessutom finns fler särskilda villkor för utländska medborgare som helt eller delvis måste uppfyllas.

Det var den 28 oktober 2019 som frilansande journalisten Jonas Persson skrev artikeln AVSLÖJAR: Så mycket barnbidrag, studiebidrag, samt underhållsbidrag betalar svenska staten till barn som inte bor i Sverige på den alternativa mediebloggen Katerina Magasin.

I artikeln säger sig Persson ha fått ett tips från en person som säger sig ha god insyn i hur Försäkringskassan arbetar med bl a underhållsbidrag. Källan arbetar som tolk åt migranter och har medverkat i ”ett stort antal möten” med Försäkringskassan. Det finns overifierade uppgifter på att källan ”har varit med på möten där så stora summor som 250.000 kronor och mer har blivit utbetalade retroaktivt till EU-medborgare”.

Notera att Katerina Magasin inte har några källor som styrker det Persson påstår.

Eftersom Persson enbart valt att kontakta Försäkringskassan har Motargument, förutom att kontakta Försäkringskassan, kontaktat Centrala studiestödsnämnden (CSN). Vi formulerade ett par frågor om vad som gäller för svenskt studiestöd för EU-medborgare. Vi fick svar från CSN:s verksjurist Annika Åhlin.

Skärmdump från mailet från CSN

Detta är en kortversion av artikeln ”Studiebidrag för invandrare”. I den finner du hela intervjun med CSN:s chefsjurist.

Det finns inga ”retroaktiva barnbidrag”

Kanske har du hört påståenden om att invandrare skulle få retroaktivt barnbidrag? Katerina Magasin som påstår sig i en artikel ha ”avslöjat en skandal”. De ”retroaktiva barnbidrag” som det skrivs om existerar inte. Däremot utbetalas barnbidrag från och med ansökningsdatum, samtidigt som beviljande av barnbidrag kan ske långt senare.

Det var den 28 oktober 2019 som frilansande journalisten Jonas Persson skrev artikeln AVSLÖJAR: Så mycket barnbidrag, studiebidrag, samt underhållsbidrag betalar svenska staten till barn som inte bor i Sverige på den alternativa mediebloggen Katerina Magasin.

I artikeln säger sig Persson ha fått ett tips från en person som säger sig ha god insyn i hur Försäkringskassan arbetar med bl a barnbidrag. Källan arbetar som tolk åt migranter och har medverkat i ”ett stort antal möten” med Försäkringskassan. Det finns overifierade uppgifter på att källan ”har varit med på möten där så stora summor som 250.000 kronor och mer har blivit utbetalade retroaktivt till EU-medborgare”.

Notera att Katerina Magasin inte har några källor som styrker det Persson påstår.

Motargument har intervjuat Försäkringskassans familjeekonomiske talesperson Niklas Löfgren. Löfgren informerar oss om att retroaktiva barnbidrag för EU-medborgare som de beskrivs i Katerina Magasin inte existerar.

Skärmdump från mailet från Försäkringskassan.

Detta är en kortversion av artikeln ”Barnbidrag för invandrare”. I den finner du hela intervjun med Försäkringskassans familjeekonomiske talesperson.

SD: Bara svenskar får låna böcker

SD vill utreda huruvida enbart svenskar ska få låna böcker på våra bibliotek. Även nordiska medborgare och studenter är välkomna. Motionen är ett svek mot allt vad integration står för. SD anser att nyanlända ska fråntas möjligheten att bl a låna böcker på våra bibliotek. Förslaget strider mot grundlagen som den är formulerad idag.


Riksdagens motionstid för hösten 2019 är över. SD har lagt en motion som, om den skulle vinna laga kraft, skulle vara ett gigantiskt slag mot integrationen. Motion 2019/20:338 Bibliotek i tradition och förnyelse, signerad Aron Emilsson, Angelika Bengtsson, Jonas Andersson i Linköping och Cassandra Sundin innehåller förslag på att lagstifta om att nyanlända ska nekas olika tjänster på biblioteken.

Ursprung är avgörande för SD

De som inte omfattas av begränsningarna på biblioteken är medborgare (inklusive våra nationella minoriteter), nordiska medborgare, utländska studenter och eventuellt inte heller turister.

Vi saxar följande stycke ur motionen:

”De svenska biblioteken är en verksamhet som är solidariskt finansierad av svenska folket och riktar sig av naturliga skäl primärt mot svenska medborgare. Bibliotekens verksamhet är medborgare och samhället till gagn, men utländska medborgare som inte har rätt att vistas i landet ska naturligtvis kunna nekas tillgång till bibliotekens tjänster. Sverigedemokraterna anser av princip att tillgängligheten till samhällets välfärdstjänster först och främst ska inrikta sig på och tillfalla svenska medborgare.” (Källa: Riksdagen.se)

”Biblioteken ska däremot kunna neka utländska medborgare som inte har rätt att vistas i landet vissa tjänster kopplade till personnummer, exempelvis boklån. Vilka tjänster och vid vilka tillfällen detta ska gälla bör en utredning se över.” (Källa: Riksdagen.se)

I andan av SD-styrda Sölvesborgs avlägsnande av böcker på andra minoritetsspråk än svenska från skolbiblioteken vill nu SD lagstifta om att begränsa människors tillgång till vissa bibliotekstjänster med annat modersmål än svenska eller något av de nationella minoritetsspråken. SD vill se en översyn av Bibliotekslagen, och då exkludera litteratur på andra modersmål än svenska, förutom de nationella minoritetsspråken:

”Sverigedemokraterna stödjer till fullo att särskild uppmärksamhet riktas mot de nationella minoritetsspråken och till personer med funktionsnedsättning. Däremot anser vi inte att gruppen personer med annat modersmål än svenska utöver de nationella minoritetsspråken bör vara en prioritet för det svenska biblioteksväsendet. Vi konstaterar att denna grupp är mycket omfattande och att det kan bli oerhört kostsamt och ansträngande för biblioteken att på ett trovärdigt sätt uppnå denna målsättning, särskilt efter de senaste årens omfattande immigration”. (Källa: Riksdagen.se)

Låna böcker? Bara med svenskt personnummer

SD skjuter in sig på dels bibliotekstjänster, och dels på vilka grupper som ska, och inte ska, prioriteras i Bibliotekslagen.

Vän av ordning vill understryka att den viktigaste bibliotekstjänsten alla kategorier är att låna böcker. SD menar att för att få låna böcker måste man ha ett svenskt personnummer.

I motionen skriver de att människor som inte har rätt att vistas i landet ska begränsas i sitt nyttjande av vissa bibliotekstjänster.

I motionen skriver de att Bibliotekslagen ska ändras så att de prioriterade grupperna som ska ges särskild uppmärksamhet är personer med funktionsnedsättning och personer som ingår i de nationella minoriteterna. I nuvarande lagstiftning är personer med annat modersmål än svenska utöver de nationella minoritetsspråken. Dessa människor ska alltså inte längre ägnas särskild uppmärksamhet.

Är detta inte att göra skillnad på människor mot bakgrund av deras ursprung?

Vad är att göra skillnad på människor mot bakgrund av deras ursprung? (Svar kommer sist i artikeln)

SD motiverar sitt ställningstagande med att människor som betalar skatt i Sverige också ska kunna ta del av välfärden. Av någon anledning ser de bibliotek som välfärd.

I en intervju med Biblioteksbladet motiverar en av motionsskrivarna, tillika SD:s kulturpolitiska talesperson, Aron Emilsson, motionen om bibliotekstjänsternas begränsningar för icke-svenskar så här:

”Det är delvis en principiell inställning. Om man ser biblioteken som en del av den skattefinansierade välfärden finns det en rimlighet att se vilka grupper som inte är med och solidariskt finansierar systemet och knyta vissa beställningar och utlåningar till medborgarskapet”. (Källa: Biblioteksbladet)

Emilsson menar att SD vill utreda huruvida personer med uppehållstillstånd eller som är i Sverige för att arbeta ska innefattas av begränsningarna i bibliotekstjänsterna.

Det är fundamentalt att fråga SD varför rätten till bibliotekstjänsterna ska knytas till medborgarskapet, trots att medborgare som inte betalar skatt och personer med uppehållstillstånd kan betala skatt. På den frågan svarar Emilsson:

”Vi har skrivit i generella termer. Vi vill se vilka tjänster och vilka tillfällen som kan bli aktuella. Vi vill tillsätta en utredning kring detta”. (Källa: Biblioteksbladet)

SD:s motion försvårar integrationen av nyanlända. Möjligen kommer även utländsk arbetskraft att påverkas.

SD:s budskap är tydligt, och samtidigt inkonsekvent. SD välkomnar inte människor med annat ursprung till Sverige.

SD:s motivering haltar:

Medborgare som inte betalar skatt ska kunna nyttja vissa bibliotekstjänster, medan personer med uppehållstillstånd som betalar skatt kan komma att begränsas.

Människor med annat ursprung, utom nordiska medborgare, och modersmål än svenska eller något av de nationella minoritetsspråken ska diskrimineras.

Sverigedemokraterna motionerar nu om att ändra vår lagstiftning på ett sätt som skulle medföra statssanktionerad diskriminering och därmed strida mot vår grundlag. En grundlag som i sig enbart kan ändras med två omröstningar med två tredjedelars majoritet, med ett val emellan.

Den delen av grundlagen är 1 kap. 2 §, femte stycket regeringsformen:

”Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.” (Källa: Riksdagen.se)

Jag vill avsluta med att svara på den avgjort viktigaste frågan i sammanhanget, den jag ställde i mitten av denna text:

”Vad är att göra skillnad på människor mot bakgrund av deras ursprung?”

Rasism.


Källor:

Riksdagen: Motion 2019/20:338 Bibliotek i tradition och förnyelse

Biblioteksbladet: SD: ”Utred boklån endast till medborgare”

 

Statsministern faller i fällan att tala om etnicitet

I SVT Agenda häromkvällen intervjuades statsminister Stefan Löfven. På frågan om han kopplar samman invandringen med kriminaliteten svarar statsministern att ”om du sätter dit människor som är födda i Sverige under samma förutsättningar så får du samma resultat”. Varför är det farligt att anamma retoriken om ”invandrare” och ”svenskar”?


Jag vill inleda med att säga att jag förstår poängen som statsministern vill göra. Men, uttalandet ger alla s k ”sverigevänner”, som jag brukar kalla sverigehatare, vatten på sina kvarnar.

Uttalandet intensifierar det stora sociala mediedrev som redan finns. Uttalandet riskerar också att öka det redan ansträngda debattklimatet och den polarisering, som redan är stor.

De arga, anonyma tangentbordskrigarna har gått i taket över att Löfven uttrycker att ”invandrare” och ”svenskar” är av samma skrot och korn. Även mer seriösa aktörer i debatten reagerar kraftfullt mot hur Löfven pratar om brottslighet, ”invandrare” och ”svenskar”.

Jag är övertygad om att Löfven har goda avsikter med det han säger. Han poängterar att de likheter och olikheter som finns hos oss människor i Sverige finns där oavsett varifrån vi eller våra föräldrar kommer ifrån, eller vilken tro, eller icke-tro, vi har.

Jag anser dock att Löfvens uttalande är kontraproduktivt. Vi vet redan att riskfaktorerna för att falla i kriminalitet inte innefattar etnicitet. Däremot finns det mängder av andra riskfaktorer. Dessa riskfaktorer har jag avhandlat flertalet gånger här på Motargument.

I debatten pekas invandrare ut som kriminella mot bakgrund av ursprung

Löfven faller i intervjuarens fälla att dela upp människor i ”invandrare” och ”svenskar”. Tyvärr gör debatten allt som oftast gällande att det är etnicitet som är avgörande. Även människor som inte är sverigehatare eller rasister använder sig av den retoriken.

När vi hänfaller åt att tala i termer som ”invandrare” och ”svenskar” så ser vi att vi har lurats in i fällan att rätta oss efter populisters och rasisters spelregler.

I intervjun nämner Löfven fattigdom, utanförskap, sysselsättning och skola som orsaker till kriminalitet i de utsatta områdena.

Löfven har, efter stormande kritik, utvecklat sitt resonemang och formulerat ett långt inlägg på Facebook. För mig blir det ännu tydligare vad han faktiskt vill säga. Och för mig räcker detta Facebook-inlägg för att jag ska vara OK med hans förklaring om att riskfaktorerna inte innefattar etnicitet, hudfärg eller religion:

”Det är inte hudfärg eller etnicitet som avgör, utan samhörigheten med samhället och upplevelsen av att sakna framtidsutsikter”. (Källa: Stefan Löfvens FB-inlägg)

Problemet är att skadan redan är skedd.

Det människor kommer att minnas är att han talade om ”invandrare” och ”svenskar”. Dessutom finns artiklarna i diverse nättidningar kvar för alltid. Detta i sig betyder att effekterna av skadan kommer att fortleva.

Vi får inte glömma att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Detta är inget nytt. Men vad är orsakerna?

Grundar sig orsakerna i etnicitet, ett näst intill urvattnat ord som i princip ersatt ordet ”ras”, och är brottsligheten i så fall ett resultat av invandring?

Riskfaktorerna är såväl individbaserade som generella. Gemensamt för faktorerna är att de inte innefattar geografiskt ursprung eller religion. Däremot innefattar de bl a psykisk ohälsa, socialt och genetiskt arv, uppväxtförhållanden, socioekonomi, missbruksproblematik, integration, segregation, trauma kopplat till t ex förhållanden i ursprungslandet, diskriminering, kön och ålder.

Bland riskfaktorerna finner vi alltså inte etnicitet eller religiositet/ateism. Det finns inte heller stöd i svensk forskning att s k ”kulturkonflikter” är en riskfaktor.

En sak som vi gärna ”glömmer bort”, eller ärligt faktiskt inte vet, är att människor med invandrarbakgrund diskrimineras i alla led i rättsprocessen. Det finns forskning och statistik på att människor med invandrarbakgrund diskrimineras i polisens operativa verksamhet, i den brottsutredande processen och i den dömande processen.

De av oss som blir upprörda över faktumet att det inte spelar någon roll vilken etnicitet eller religion du har när det kommer till brottsbenägenhet är rasister.

De av oss som tror att ”svenskar” begår mindre brott pga sin etnicitet eller religion är rasister.

De av oss som tror att invandrare begår fler brott pga sin etnicitet eller religion är rasister.

De av oss som förstår varför invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken och att det inte har med etnicitet eller religion att göra är inte rasister.

Svårare än så är det inte!

Statsministerns avsikter med uttalandet är goda, men uttrycket blir fel.

Det är beklagligt att statsministern använder sig av samma ordval som populister och främlingsfientliga. Vi kommer aldrig ifrån att det är individer som begår brott, inte deras etnicitet eller religiösa tillhörighet. Att kategorisera människor i ”invandrare” och ”svenskar” så som många av oss gör  hjälper inte. Det som händer är istället att avstånden i samhället blir längre och det ovärdiga ”vi och dom” lever kvar och förstärks.


Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Featured image attribution: Photo by Victor Svedberg. Attribution-NoDerivs 2.0 Generic (CC BY-ND 2.0)

Studiebidrag för invandrare

Kanske har du hört påståenden om att invandrare systematiskt skulle få studiebidrag som de inte är berättigade, till exempel nu senast från Katerina Magasin som påstod sig ha ”avslöjat en skandal”. En snabb faktakontroll visar att antingen sökanden själv eller hens barn måste arbeta i Sverige. Dessutom finns fler särskilda villkor för utländska medborgare som helt eller delvis måste uppfyllas. Katerina Magasin har inte några källor som styrker det de påstår


Det var den 28 oktober 2019 som frilansande journalisten Jonas Persson skrev artikeln AVSLÖJAR: Så mycket barnbidrag, studiebidrag, samt underhållsbidrag betalar svenska staten till barn som inte bor i Sverige på den alternativa mediebloggen Katerina Magasin.

I artikeln säger sig Persson ha fått ett tips från en person som säger sig ha god insyn i hur Försäkringskassan arbetar med bl a underhållsbidrag. Källan arbetar som tolk åt migranter och har medverkat i ”ett stort antal möten” med Försäkringskassan. Det finns overifierade uppgifter på att källan ”har varit med på möten där så stora summor som 250.000 kronor och mer har blivit utbetalade retroaktivt till EU-medborgare”.

Persson beskriver att förfarandet har ”satts i system”:

”Den arbetssökande EU-medborgaren kommer till Sverige och registrerar sig hos Skatteverket för att få ett samordningsnummer som är ett tillfälligt personnummer. Nästa steg är att registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och börja söka arbete. Det kan också vara så att personen kommer direkt till Sverige och har redan ett arbete och jobbar och ansöker om samordningsnummer på dessa grunder att hen har ett arbete, därmed får personen uppehållsrätt.

Det existerar idag ett antal oseriösa företag som ger anställning på pappret mot betalning, för att det ska se ut som om migranten har fått ett arbete. När migranten väl har fått en anställning ansöker man om barnbidrag för deras barn utomlands. Svenska myndigheter kontrollerar sedan uppgifter med det landet där barnen är. Det kan ta upp till två år eller längre för att EU-medborgaren får rätt att få barnbidrag i ett annat EU-land till sina barn. Reglerna är lika i hela EU, men enligt källan söker sig människor medvetet till de länder som de vet ger höga bidrag – och som därmed kan kompensera lägre bidrag i migranternas egna länder. Som just Sverige.

När EU-medborgaren fått sitt svenska personnummer är det dags att gå på möte med Försäkringskassan med tolk för att ansöka om barnbidrag. Om ansökan blir godkänd och personen har ett samordningsnummer/svenskt personnummer, betalas barnbidraget ut retroaktivt från det datumet individen registrerades i Sverige. Om Försäkringskassan får information från det andra EU-landet att de betalar ut för lite barnbidrag så kommer svenska staten att kompensera upp till svensk nivå. Det kan i reda pengar betyda ett rejält ekonomiskt tillskott. Om vi till exempel ser på den ekonomiska situationen i Rumänien så var barnbidraget runt tio euro per barn 2014, alltså 100 svenska kronor. Dessa 100 kronor räknas ifrån och svenska staten fyller på upp till svensk norm.” (Källa: Katerina Magasin)

I artikeln påpekar Persson att

”Efter att barnen har fyllt 16 år får de rätt till att ansöka om CSN-stöd, det vill säga sk studiebidrag. Det betalas ut tills  barnen är klara med gymnasiet, med en maximal ålder på 21 år.”

Eftersom Persson enbart valt att kontakta Försäkringskassan har Motargument, förutom att kontakta Försäkringskassan, kontaktat Centrala studiestödsnämnden (CSN). Vi formulerade ett par frågor om vad som gäller för svenskt studiestöd för EU-medborgare. Vi fick svar från CSN:s verksjurist Annika Åhlin.

Skärmdump från mailet från CSN.

(Text i fet stil är våra frågor och text i kursiv stil är CSN:s svar).

Utifrån frågeställningarna uppfattar jag att det är studiehjälp i form av studiebidrag som frågorna gäller, dvs. det bidrag som kan lämnas till en studerande som bedriver heltidsstudier på gymnasienivå till och med vårterminen det år hen fyller 20. I punkten 1 – 4 beskriver jag kortfattat vad som gäller för bl.a. utländska medborgare och reglerna kring studiebidrag. Den länkade artikeln verkar dock handla om en viss kategori studerande, de som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, varför jag också kort beskriver vad som gäller för den gruppen studerande.

1. När betalas studiebidrag ut för barn och deras familjer som kommer till Sverige från utlandet? Vilka skillnader (om några) finns mellan EU-medborgare och icke-EU-medborgare?

En utländsk medborgare ansöker om studiebidrag från CSN och behöver uppfylla särskilda villkor för att kunna få studiebidrag. En EU/EES-medborgare eller en medborgare i Schweiz har fler möjligheter att uppfylla villkoren än medborgare från ett annat land, s.k. tredjeland. En tredjelandsmedborgare behöver normalt ett giltigt uppehållstillstånd för att han eller hon ska ha rätt till studiebidrag. Bara vissa uppehållstillstånd ger rätt till svenskt studiestöd. För en EU/EES medborgare är det enklare att uppfylla villkoren, exempelvis kan det vara tillräckligt att personen arbetar i Sverige i en viss omfattning för att hen själv eller hens barn har rätt till studiebidrag.

På CSN:s webbplats finns mer detaljerad information vilka villkor medborgare i EU/EES eller i Schweiz behöver uppfylla för att få studiebidrag för studier i Sverige, se exempelvis rubriken Arbete i mindre än 2 år och rubriken Anhörig till person som arbetar i Sverige: https://www.csn.se/…/sve…/inom-eu-ees-eller-schweiz.html

2. Finns det några situationer/omständigheter där studiebidrag betalas ut retroaktivt? För hur lång period kan det ske, i så fall? Finns, i så fall, statistik på hur många som får studiebidrag retroaktivt och samtidigt är inflyttade? Finns, i så fall, statistik på hur många från andra EU-länder som får studiebidrag

Studiebidrag kan lämnas från och med det kvartal en studerande fyller 16 år till och med vårterminen det år hen fyller 20. En utländsk medborgare kan ansöka i efterhand om att få studiebidrag för studier i Sverige för ett tidigare läsår om hen redan då uppfyllde villkoren. För att kunna få det sökta bidraget behöver hen under det läsåret dels uppfylla något av de särskilda villkoren för utländska medborgare för att ha rätt till studiebidrag, dels uppfylla de villkor som alla, oavsett medborgarskap, behöver uppfylla. Exempelvis ha varit heltidsstuderande och ha läst en utbildning på gymnasienivå som ger rätt till studiebidrag.

En studerande som vill ha studiebidrag för att hen läser utomlands behöver ansöka om studiebidraget inom en viss tid. För att få studiebidrag för ett läsår behöver den studerande ha kommit in med sin ansökan till CSN senast den 30 juni samma läsår.

3. Finns det några situationer/omständigheter som gör att personer som inte befinner sig i Sverige kan få studiebidrag?

Som jag nämner i punkten 2 kan en person som läser utomlands få studiebidrag. En utländsk medborgare måste uppfylla särskilda villkor för att kunna få studiebidrag och därefter uppfylla övriga villkor för att få studiebidrag för utlandsstudier. På CSN:s webbplats kan du läsa mer om vilka villkor en utländsk medborgare bland annat behöver uppfylla för att få studiebidrag för utlandsstudier: https://www.csn.se/…/gymnasiestudier-utanfor-norden.html

4. Finns det någon situation som gör att ett barn/förälder/familj kan bli återbetalningsskyldig för studiebidrag som betalats ut?

Ja, om personen har fått pengar som hen inte har rätt till kan man bli skyldig att betala tillbaka pengarna till CSN. Exempelvis om den studerande har avbrutit sina studier, varit ogiltigt frånvarande från studierna eller att den studerande inte uppfyller något av de särskilda villkoren för utländska medborgare (exempelvis att hens förälder har slutat arbeta i Sverige eller inte arbetar i Sverige i tillräcklig omfattning).

Artikeln i Katarina Magasin

Artikeln handlar om att exempelvis barnbidrag och studiebidrag är familjeförmåner enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Syftet med förordning 883/2004 är att underlätta den fria rörligheten för personer och skydda deras sociala rättigheter när de rör sig över gränserna inom EU/EES och Schweiz. Ett annat syfte är att förhindra att enskilda får förmåner för samma syfte från två medlemsstater samtidigt.

Familjer som bor i, arbetar i, eller har pension från Sverige och ett annat EU/EES land eller Schweiz kan omfattas av förordning 883/2004 och det innebär att en studerande som bor i Sverige eller i ett annat medlemsland kan omfattas. Det är inte bara svenska medborgare och EU/EES-medborgare som kan omfattas av bestämmelserna utan även andra tredjelandsmedborgare.

I Sverige är det Försäkringskassan som prövar och bedömer om förordningarna är tillämpliga och om familjeförmånerna ska samordnas med motsvarande förmåner i andra EU/EES-länder. Om Försäkringskassan bedömer att familjeförmånen, dvs. studiebidraget, ska samordnas med motsvarande förmån i ett annat land behöver en utländsk medborgare (dvs. medborgare inom EU/EES eller andra medborgare i tredje land) inte uppfylla de särskilda villkoren för rätt till studiebidrag som nämns i punkterna 1 – 3 ovan. Den utländska medborgaren måste dock uppfylla övriga villkor för rätt till studiebidrag för utlandsstudier eller uppfylla övriga villkor för att få studiebidrag för studier i Sverige

Motargument vill påpeka att det inte finns möjlighet att verifiera huruvida det som framkommer i Perssons artikel på Katerina Magasin stämmer. Det vi däremot vill göra är att framställa vad som gäller från CSN vad gäller svenska barnbidrag och EU-medborgare.


Läs gärna de andra delarna i trilogin som bemöter artikeln i Katerina Magasin:

Barnbidrag för invandrare
Underhållsbidrag för invandrare

Underhållsbidrag för invandrare

Kanske har du hört påståenden om att invandrare systematiskt skulle få underhållsbidrag som de inte är berättigade? Senast kom detta påstående från Katerina Magasin som påstod sig ha ”avslöjat en skandal”. En snabb faktakontroll visar dock att för att kravet för att vara berättigad underhållsstöd (som det egentligen handlar om)  är att både föräldern som ansöker och barnet behöver vara bosatt i Sverige. Katerina Magasin har inte några källor som styrker det de påstår.


Det var den 28 oktober 2019 som frilansande journalisten Jonas Persson skrev artikeln AVSLÖJAR: Så mycket barnbidrag, studiebidrag, samt underhållsbidrag betalar svenska staten till barn som inte bor i Sverige på den alternativa mediebloggen Katerina Magasin.

I artikeln säger sig Persson ha fått ett tips från en person som säger sig ha god insyn i hur Försäkringskassan arbetar med bl a underhållsbidrag. Källan arbetar som tolk åt migranter och har medverkat i ”ett stort antal möten” med Försäkringskassan. Det finns overifierade uppgifter på att källan ”har varit med på möten där så stora summor som 250.000 kronor och mer har blivit utbetalade retroaktivt till EU-medborgare”.

Persson beskriver hur förfarandet har ”satts i system”:

”Den arbetssökande EU-medborgaren kommer till Sverige och registrerar sig hos Skatteverket för att få ett samordningsnummer som är ett tillfälligt personnummer. Nästa steg är att registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och börja söka arbete. Det kan också vara så att personen kommer direkt till Sverige och har redan ett arbete och jobbar och ansöker om samordningsnummer på dessa grunder att hen har ett arbete, därmed får personen uppehållsrätt.

Det existerar idag ett antal oseriösa företag som ger anställning på pappret mot betalning, för att det ska se ut som om migranten har fått ett arbete. När migranten väl har fått en anställning ansöker man om barnbidrag för deras barn utomlands. Svenska myndigheter kontrollerar sedan uppgifter med det landet där barnen är. Det kan ta upp till två år eller längre för att EU-medborgaren får rätt att få barnbidrag i ett annat EU-land till sina barn. Reglerna är lika i hela EU, men enligt källan söker sig människor medvetet till de länder som de vet ger höga bidrag – och som därmed kan kompensera lägre bidrag i migranternas egna länder. Som just Sverige.

När EU-medborgaren fått sitt svenska personnummer är det dags att gå på möte med Försäkringskassan med tolk för att ansöka om barnbidrag. Om ansökan blir godkänd och personen har ett samordningsnummer/svenskt personnummer, betalas barnbidraget ut retroaktivt från det datumet individen registrerades i Sverige. Om Försäkringskassan får information från det andra EU-landet att de betalar ut för lite barnbidrag så kommer svenska staten att kompensera upp till svensk nivå. Det kan i reda pengar betyda ett rejält ekonomiskt tillskott. Om vi till exempel ser på den ekonomiska situationen i Rumänien så var barnbidraget runt tio euro per barn 2014, alltså 100 svenska kronor. Dessa 100 kronor räknas ifrån och svenska staten fyller på upp till svensk norm.” (Källa: Katerina Magasin)

Notera att Katerina Magasin inte har några källor som styrker det Persson påstår.

Motargument har varit i kontakt med Försäkringskassan för att reda klarhet i hur det ser ut med svenskt underhållsbidrag för EU-medborgare. Vi formulerade ett par frågor. Vi fick svar från Försäkringskassans familjeekonomiske talesperson Niklas Löfgren.

Skärmdump från mailet från Försäkringskassan.

(Text i fet stil är våra frågor och text i kursiv stil är Försäkringskassans svar)

1. När betalas underhållsbidrag ut för familjer som kommer till Sverige från utlandet? Vilka skillnader (om några) finns mellan EU-medborgare och icke-EU-medborgare?

Försäkringskassan betalar inte ut underhållsbidrag varken som socialförsäkringsförmån eller som EU-familjeförmån eftersom förmånen inte klassas som en sådan.

Alla föräldrar är skyldiga att försörja sina barn utifrån barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga oavsett om barnet bor i Sverige eller i något annat land. En förälder är skyldig att betala underhåll för sitt barn om det är så att man inte tillgodoser barnets behov genom att bo tillsammans med barnet. Underhållsbidrag betalar den förälder som inte bor med barnet exempelvis efter en separation. Den lag som reglerar underhållsskyldigheten och underhållsbidrag i Sverige är Föräldrabalken kapitel 7. Det är ingen skillnad om man är EU-medborgare eller icke-EU-medborgare. Försäkringskassan har ett uppdrag att hjälpa föräldrar med stöd och information kring underhållsbidrag för att föräldrarna själva ska kunna komma överens om underhåll för barnet/barnen och att själva kunna sköta betalningen av underhållsbidrag.

Ett underhållsbidrag kan fastställas genom att föräldrarna kommer överens i ett avtal, genom att frågan prövas i domstol exempelvis vid en skilsmässa och i vissa länder kan ett underhållsbidrag fastställas genom ett beslut av en myndighet med rätt att fastställa underhållsbidrag. I Sverige kan underhållsbidrag fastställas genom avtal mellan föräldrarna eller i en dom hos svensk tingsrätt.

Försäkringskassan är även utsedd att vara centralmyndighet enligt internationella förordningar och konventioner. Som centralmyndighet och i förhållande till internationella förordningar och konventioner kan Försäkringskassan förmedla en ansökan om indrivning av underhållsbidrag från den förälder som barnet bor med, till utlandet om den förälder som är underhållsskyldig bor utomlands och inte betalar underhållsbidrag. Den utländska myndigheten vidtar då åtgärder för att kräva betalning från den förälder som är underhållsskyldig. När den som ska betala underhållsbidrag betalar, förmedlar Försäkringskassan inbetalningen vidare till den förälder som barnet bor med.

Det kan vara olika förordningar och konventioner som gäller och det beror på i vilket land den som ska betala underhållsbidrag bor och i vilket land som underhållsbidraget har blivit fastställt. Den förälder som bor med barnet kan alltid själv vända sig direkt till indrivningsmyndigheten i det land där den som ska betala underhållsbidrag bor och där kräva betalning om den förälder som ska betala inte betalar underhållsbidraget.

Många blandar ihop underhållsbidrag med underhållsstöd.

Underhållsstöd är ett bosättningsbaserat statligt bidrag som en förälder kan ansöka om ifall den förälder som ska betala underhållsbidrag inte gör det. För att en förälder ska ha rätt till underhållsstöd så finns vissa villkor som behöver vara uppfyllda, dels för att omfattas av en bosättningsbaserad förmån sedan särskilda villkor för underhållsstödsförmånen. Underhållsstöd är inte en familjeförmån som omfattas av tidigare nämnda EG förordning 883/2004. Föräldern som bor med barnet kan ansöka om underhållsstöd för barnet och behöver då visa att de uppfyller de villkor som finns. Huvudregeln är att både föräldern som ansöker och barnet behöver vara bosatt i Sverige.

Underhållsstöd kan betalas ut efter att den förälder som bor med barnet har ansökt om underhållsstöd och uppfyller de villkor som finns för förmånen. Bor den förälder som ska betala underhåll utomlands kan även internationella förordningar och konventioner påverka situationen. När ett barn beviljas underhållsstöd är det vanligaste att den förälder som ska betala också bor i Sverige. Försäkringskassan fastställer då ett belopp som den föräldern ska betala till Försäkringskassan för det underhållsstöd som betalats ut för barnet. Betalar inte den förälder som är underhållsskyldig ska Försäkringskassan vidta åtgärder för att kräva betalning.

Om den förälder som ska betala bor eller har sin huvudsakliga inkomst från utlandet kan Försäkringskassan istället träda in i barnets rätt till underhållsbidrag upp till det belopp som har betalats ut i underhållsstöd. Då kräver Försäkringskassan betalning av underhållsbidraget från den förälder som ska betala. Finns inget underhållsbidrag fastställt kan Försäkringskassan kräva av den förälder som har ansökt om underhållsstöd att hen fastställer ett underhållsbidrag för barnet för att barnet ska ha rätt till underhållsstöd. När Försäkringskassan kräver betalning av underhållsbidraget ska också den förälder som barnet bor med och det finns ett underhållsbidrag som är högre än underhållsstödet få möjlighet att kräva betalning av det underhållsbidrag som överstiger underhållsstödet. När den som ska betala betalar underhållsbidraget förmedlar Försäkringskassan till den förälder som barnet bor med den del som är högre än det underhållsstöd som har betalats ut. Men kommer ingen betalning från den förälder som ska betala underhållsbidraget finns inte något att betala ut. Om den förälder som ska betala inte betalar frivilligt kan Försäkringskassan begära indrivning av underhållsbidraget i det land där den som ska betala bor eller har sin huvudsakliga inkomst. Samma regler gäller för EU-medborgare och icke-EU-medborgare men kan påverkas av i vilket land den som ska betala underhållsbidrag bor och i vilket land underhållsbidraget har blivit fastställt.

Underhållsbidrag och underhållsstöd kan man läsa mer om dels på Försäkringskassans hemsida men också i vägledning om underhållsbidrag samt i vägledning om underhållsstöd. För mer information om indrivning av underhållsbidrag i internationella situationer kan man läsa mer i vägledningen.

2. Finns det några situationer/omständigheter där underhållsbidrag betalas ut retroaktivt? För hur lång tid kan det ske, i så fall? Finns det några situationer/omständigheter som gör att en förälder/familj kan få underhållsbidrag för barn som inte befinner sig i Sverige?

Underhållsbidrag betalas som tidigare förklarats inte ut av Försäkringskassan. Om ett underhållsbidrag blir fastställt för en retroaktiv tid blir den som ska betala underhållsbidrag skyldig att betala underhållsbidraget retroaktivt. Betalar inte den som är underhållsskyldig frivilligt kan Försäkringskassan då som centralmyndighet förmedla en ansökan om indrivning av underhållsbidrag från den förälder som barnet bor med till utlandet om den förälder som är underhållsskyldig bor utomlands och inte betalar underhållsbidrag. Den utländska myndigheten vidtar då åtgärder för att kräva betalning från den förälder som är underhållsskyldig. När den som ska betala underhållsbidrag betalar, förmedlar Försäkringskassan inbetalningen vidare till den förälder som barnet bor med. Det kan vara olika förordningar och konventioner som gäller och det beror på i vilket land den som ska betala underhållsbidrag bor och i vilket land som underhållsbidraget har blivit fastställt. Den förälder som bor med barnet kan alltid själv vända sig direkt till indrivningsmyndigheten i det land där den som ska betala underhållsbidrag bor och kräva betalning om den förälder som ska betala inte betalar underhållsbidrag.

Om det är en situation där barnet och den förälder som bor med barnet bor utomlands och den förälder som ska betala underhåll bor i Sverige så finns internationella förordningar och konventioner där Försäkringskassan är centralmyndighet. Försäkringskassan som centralmyndighet kan då ta emot en ansökan om indrivning av underhållsbidrag från behörig myndighet i det land där barnet och den förälder som bor med barnet bor. Försäkringskassan kan då om den förälder som ska betala underhållsbidrag inte gör det skicka en ansökan om indrivning av underhållsbidrag till Kronofogden som är verkställande myndighet i Sverige. När den som ska betala underhållsbidrag betalar till Kronofogden förmedlar Kronofogden underhållsbidraget vidare till den förälder som barnet bor med.

3. Finns det någon situation som gör att en förälder/familj kan bli återbetalningsskyldig för underhållsbidrag som betalats ut?

En förälder som bor med barnet kan inte bli återbetalningsskyldig till Försäkringskassan för underhållsbidrag som har betalats av den förälder som är underhållsskyldig. Om ett underhållsbidrag har betalats felaktigt blir det ett privaträttsligt krav mellan den förälder som betalat underhållsbidrag och den förälder som barnet bor med som tagit emot underhållsbidraget.

Motargument vill påpeka att det inte finns möjlighet att verifiera huruvida det som framkommer i Perssons artikel på Katerina Magasin stämmer. Persson menar att Försäkringskassan har bekräftat det som källan påstår. Det vi däremot vill göra är att framställa vad som gäller från Försäkringskassan vad gäller svenskt underhållsbidrag för EU-medborgare.


Läs gärna de andra delarna i trilogin som bemöter artikeln i Katerina Magasin:

Barnbidrag för invandrare
Studiebidrag för invandrare

Barnbidrag för invandrare

Kanske har du hört påståenden om att invandrare skulle få retroaktivt barnbidrag? Katerina Magasin som påstår sig i en artikel ha ”avslöjat en skandal”. De ”retroaktiva barnbidrag” som det skrivs om existerar inte. Däremot utbetalas barnbidrag från och med ansökningsdatum, samtidigt som beviljande av barnbidrag kan ske långt senare. Katerina Magasin har inte några källor som styrker det de påstår.


Det var den 28 oktober 2019 som frilansande journalisten Jonas Persson skrev artikeln AVSLÖJAR: Så mycket barnbidrag, studiebidrag, samt underhållsbidrag betalar svenska staten till barn som inte bor i Sverige på den alternativa mediebloggen Katerina Magasin.

I artikeln säger sig Persson ha fått ett tips från en person som säger sig ha god insyn i hur Försäkringskassan arbetar med bl a barnbidrag. Källan arbetar som tolk åt migranter och har medverkat i ”ett stort antal möten” med Försäkringskassan. Det finns overifierade uppgifter på att källan ”har varit med på möten där så stora summor som 250.000 kronor och mer har blivit utbetalade retroaktivt till EU-medborgare”.

Persson beskriver hur förfarandet påstås ha ”satts i system”:

”Den arbetssökande EU-medborgaren kommer till Sverige och registrerar sig hos Skatteverket för att få ett samordningsnummer som är ett tillfälligt personnummer. Nästa steg är att registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och börja söka arbete. Det kan också vara så att personen kommer direkt till Sverige och har redan ett arbete och jobbar och ansöker om samordningsnummer på dessa grunder att hen har ett arbete, därmed får personen uppehållsrätt.

Det existerar idag ett antal oseriösa företag som ger anställning på pappret mot betalning, för att det ska se ut som om migranten har fått ett arbete. När migranten väl har fått en anställning ansöker man om barnbidrag för deras barn utomlands. Svenska myndigheter kontrollerar sedan uppgifter med det landet där barnen är. Det kan ta upp till två år eller längre för att EU-medborgaren får rätt att få barnbidrag i ett annat EU-land till sina barn. Reglerna är lika i hela EU, men enligt källan söker sig människor medvetet till de länder som de vet ger höga bidrag – och som därmed kan kompensera lägre bidrag i migranternas egna länder. Som just Sverige.

När EU-medborgaren fått sitt svenska personnummer är det dags att gå på möte med Försäkringskassan med tolk för att ansöka om barnbidrag. Om ansökan blir godkänd och personen har ett samordningsnummer/svenskt personnummer, betalas barnbidraget ut retroaktivt från det datumet individen registrerades i Sverige. Om Försäkringskassan får information från det andra EU-landet att de betalar ut för lite barnbidrag så kommer svenska staten att kompensera upp till svensk nivå. Det kan i reda pengar betyda ett rejält ekonomiskt tillskott. Om vi till exempel ser på den ekonomiska situationen i Rumänien så var barnbidraget runt tio euro per barn 2014, alltså 100 svenska kronor. Dessa 100 kronor räknas ifrån och svenska staten fyller på upp till svensk norm.” (Källa: Katerina Magasin)

Motargument har kontaktat Försäkringskassan för att reda klarhet i hur det ser ut med svenska barnbidrag för EU-medborgare. Vi fick svar från Försäkringskassans familjeekonomiske talesperson Niklas Löfgren.

Skärmdump från mailet från Försäkringskassan.

(Text i fet stil är våra frågor och text i kursiv stil är Försäkringskassans svar).

1. När betalas barnbidrag ut för familjer som kommer till Sverige från utlandet? Vilka skillnader (om några) finns mellan EU-medborgare och icke-EU-medborgare.

Barnbidrag är en bosättningsbaserad förmån som betalas ut när det finns både förälder och barn som är bosatta och försäkrade i Sverige enligt bestämmelserna i socialförsäkringsbalken (SFB). Bedömningen av om en person är bosatt och ska omfattas av svensk socialförsäkring görs utifrån bestämmelser i socialförsäkringsbalken, eller enligt reglerna i EG förordning 883/2004 när det gäller en person som rör sig mellan EU/EES länderna och befinner sig i en gränsöverskridande situation. Kommer man direkt från ett tredje land (alltså ett land utanför EU/EES) är det alltid SFB som tillämpas. Förordning 883/2004 kan tillämpas på följande personer: EU-medborgare, statslösa och flyktingar som bor i ett medlemsland, och som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i minst ett medlemsland, samt ovanstående personers familjemedlemmar och efterlevande. Även tredjelandsmedborgare kan omfattas av förordningen om det endast är deras medborgarskap som gör att de annars inte skulle omfattas av förordningen och de vistas lagligt i ett medlemslands territorium. Rätt till barnbidrag kan finnas genom antingen bosättning, pension eller arbete i Sverige för ett barn som är bosatt i ett annat medlemsland. Vi kan då ”exportera” en familjeförmån, förutsatt att andra förmånsvillkor är uppfyllda. Omvänt gäller då en person bor, arbetar eller har pension i annat land och då kan personen har rätt till familjeförmåner från det landet för sina barn bosatta i Sverige. Det finns också en prioritetsordning som bestämmer vilket land som i första hand ska betala ut familjeförmåner och vilket land som i andra hand ska betala ut, och som då ”fyller på” upp till det ”sitt” belopp om det är högre.

Tanken med dessa samordningsbestämmelser är att person som nyttjar sin fria rörlighet inte ska gå miste om förmåner för sina barn. De ska inte heller överkompenseras och det gäller oavsett om man kommer till Sverige för att bo eller arbeta eller lämnar Sverige för att bo eller arbeta i ett annat EU-land.

2. Finns det några situationer/omständigheter där barnbidrag betalas ut retroaktivt? För hur lång period kan det ske, i så fall? Finns, i så fall, statistik på hur många som får barnbidrag retroaktivt och samtidigt är inflyttade? Finns, i så fall, statistik på hur många från andra EU-länder som får barnbidrag?

Det kan vara aktuellt att betala ut barnbidrag retroaktivt. Vi har i Socialförsäkringsbalken (SFB) en bestämmelse som säger att man kan få barnbidrag från 1 januari året innan man gjorde anspråk, eller det fanns en impuls om att Försäkringskassan ska utreda rätten till barnbidrag (t.ex ett barn föds eller invandrar) om övriga villkor är uppfyllda (att det finns en försäkrad barn och förälder). Det kan också vara så i ärenden där förordning 883/2004 är tillämplig att det dröjer innan vi har de uppgifter som behövs p g a att vi behöver utbyta information med det andra landet som är inblandat så utredningen drar ut på tiden. Blir det en retroaktiv utbetalning för flera år tillbaka i tiden blir det då såklart ett stort belopp som utbetalas i en klumpsumma. Samma belopp hade ju dock annars utbetalats men som löpande förmån.

En utvärdering har gjorts av inspektionen för socialförsäkringen kring hur Försäkringskassan handlägger EU familjeförmåner och Försäkringskassan har svarat på rapporten här. Om du har statistikförfrågningar och eventuellt vill beställa statistik så rekommenderar jag att du kontaktar vår statistikenhet på statistikenheten@forsakringskassan.se och berättar där vilken typ av statistik som du söker efter.

3. Finns det några situationer/omständigheter som gör att en förälder/familj kan få barnbidrag för barn som inte befinner sig i Sverige?

Syftet med familjeförmåner inom EU är att man vill underlätta den fria rörligheten för personer inom unionen samt att skydda deras sociala rättigheter när de rör sig över gränserna inom unionen. Tanken är också att man inte ska ha sämre sociala förmåner än de som bor i det land som man jobbar i. Detta gäller inom en del förmåner som EU kommit överens om. Det är därför som detta regelverk finns till. Så ja om en person får barnbidrag enligt EU:s regelverk (art. 67 i förordning 883/2004) kan det betalas ut för ett barn som är bosatt i ett annat medlemsland tills det kvartal barnet fyller 16 år – detta helt i enlighet med syftet för EU:s familjeförmåner.

Ja man kan också få barnbidrag för barn som inte befinner sig i Sverige under kortare perioder dvs längst i sex månader. Så ja om det är ett helt nationellt ärende och rätten finns enligt SFB så är grundvillkoret att barnet och bidragsmottagaren ska anses fortsatt bosatta i Sverige, och att utlandsvistelsen kan antas vara längst sex månader.

Motargument vill påpeka att det inte finns möjlighet att verifiera huruvida det som framkommer i Perssons artikel på Katerina Magasin stämmer. Persson menar att Försäkringskassan har bekräftat det som källan påstår. Det vi däremot vill göra är att framställa vad som gäller från Försäkringskassan vad gäller svenska barnbidrag och EU-medborgare.


Läs gärna de andra delarna i trilogin som bemöter artikeln i Katerina Magasin:

Underhållsbidrag för invandrare
Studiebidrag för invandrare

Rustas kyrka utan kors skapar folkstorm

Den alternativa mediebloggen Samhällsnytt låter återigen en artikel ligga kvar oredigerad. Detta trots att det som de skrivit i en artikel om korslösa kyrkor på juldekorationer från Rusta inte stämmer. Rusta säljer förvisso kyrkor utan kors. Rusta har inte, som Samhällsnytt påstår, tagit bort korset på kyrkorna. Orsaken till att man säljer korslösa kyrkor är inte att man inte vill kränka människor med annan religiös tro än kristendom.


Vi har vant oss vid att tiden före jul är den svenska kränkthetens högtid. Det är då vi får höra om hur julen håller på att tas ifrån oss svenskar. Bland pepparkaksgubbar, lucior, Kalle Anka, julmust och nu senast korslösa kyrkor går ilskan i sociala medier på högvarv. Varje år. För ett par dagar sedan startade återigen ett socialt mediedrev med bakgrund i att svenskarna får julen stulen av ondskefulla mångkultursvurmare. Den svenska kristendomen är i fara.

Julkränktheten är inte ett nytt påfund. Den har långa anor, framför allt i USA, där det s k ”kriget mot julen” pågått i 100 år. Mer om det kan vi läsa i Mattias Irvings granskande artikel på Feministiskt perspektiv.

Ett antal privatpersoner uppmärksammade att detaljhandelsföretaget Rusta lagom till jul valt att plocka bort korset på dekorationsbelysningen ”Church”.

Nuri Kino är journalist och författare. Han fångade upp scoopet och konfronterade företaget genom att maila kundservice. Kino fick svar från Rusta, i vilket det bekräftades stämma att man den här julen hade valt att slopa korsen på kyrkorna. I svaret kunde Kino dessutom läsa sig till att anledningen var att ”anpassa för fler kunder”.

Kino såg rött och skrev ett inlägg på Facebook som han senare tog bort – eftersom han menade att tonen i kommentarerna inte blev som han hade hoppats.

Samhällsnytt hoppade på tåget och formulerade artikeln Rusta tar bort kors från kyrkor: ”för att anpassa för flera kunder på temat förstörd jul och kristendomens undergång. I artikeln har man tagit med en tweet skriven av radikaliserade swishjournalisten Katerina Janouch samt ett svarsmail från Kino till Rusta, där han läxar upp företaget angående förföljelse av kristna i världen. Samhällsnytts artikel inleds med följande:

”Inför den stundande julen säljer detaljhandelsföretaget Rusta de sedvanliga dekorationerna. Under årets julhandel har dock ett flertal kunder märkt att kyrkorna man säljer saknar kors. På tisdagen bekräftar Rustas kundservice att man tagit bort dessa för att man vill att ”alla kunder ska kunna njuta av dom … oberoende av religion”.” (Källa: Samhällsnytt)

I enlighet med ”god” tradition, bombarderades företagets Facebooksida med arga och kränkta kommentarer från s k ”sverigevänner” (jag föredrar att benämna dessa ”sverigehatare”). En del förkunnade att de kommer att bojkotta företaget för all framtid, andra menade att de kunde tänka sig att bli kunder på nytt när man gett tillbaka juldekorationen sitt förlorade kors.

Vi på Motargument reagerade på den sociala mediecirkus som uppstod i och med Kinos Facebook-inlägg häromdagen. Eftersom det handlar om en ”nyhet” signerad notoriska Samhällsnytt, med sin förkärlek för lögner, vinklingar och #fakenews, kände vi oss nödgade att efterforska. Kan det verkligen stämma att kyrkan i julsortimentet hade fråntagits sitt kors?

Kareby_kyrka_från_söder
Kareby kyrka från söder. På tornet syns en vindflöjel.

Vi mailade Rustas kundservice och ställde frågan om kyrkan och korset. Rustas presstalesperson Cecilia Gärdestad gav oss ett svar som ställer till det för Samhällsnytt:

”Rusta väljer varje år ut stora mängder produkter från våra leverantörers sortiment. En av de utvalda produkterna i årets julsortiment är en kyrka utan kors. Denna kyrka har aldrig erbjudits med ett kors och de uppgifter som tidigare givits om att ett kors aktivt tagits bort från produkten stämmer därför inte.

Att just denna kyrka med torn saknade kors ansåg vi inte vara ett hinder då kyrkor i vår del av världen kan se väldigt olika ut. Vissa kyrkor har ett torn, andra flera eller inget torn alls. Vissa har kors på tornet, andra en tupp eller inget alls. Rusta är religiöst och politiskt obundna, men respekterar att julen är en viktig del av kulturen i vår del av världen och naturligtvis den kristna tron.”

I en artikel på SVT bekräftar Gärdestad att mailet som Kino fick från kundservice är autentiskt. Hon bekräftar samtidigt att mailet innehåller en felaktig formulering och att Rusta inte aktivt har tagit bort korset från kyrkan.

”– Vi valde att köpa in en kyrka utan kors. Precis som att vi kunnat välja en kyrka med en tupp i tornet.

Har ni haft den här kyrkan, fast med ett kors, i ert sortiment förut?

– Det är en helt ny produkt, vi har inte haft den här i sortimentet förut. Den har aldrig erbjudits med ett kors.” (Källa: SVT)

Så nej, Samhällsnytt och Nuri Kino, Rusta har inte tagit bort några kors från kyrkorna som finns i deras julsortiment.

SVT:s artikel med dementin från Rusta publicerades 13 november 12.35. Samhällsnytt har inte uppdaterat sin artikel. De hävdar alltså fortfarande att Rusta tagit bort korsen från kyrkorna i julsortimentet.

Problemet med att oseriösa opinionsbildare som Samhällsnytt låter osanningar som denna ligga kvar är att artikeln kommer att återuppstå lagom till jul varje år, och då går drevet igång igen. Vi har sett många exempel på osanningar som blir virala år efter år.

Vi på Motargument vill be Samhällsnytt om en tjänst: Kan ni höra av er när ni har tagit bort eller uppdaterat artikeln?

Kuriosa: Rusta har rätt i att många kyrkor i Sverige inte är utsides utsmyckade med kors. En lokalpatriotisk spaning utförd av en av Motarguments redaktörer gör gällande att exteriörerna på Örgryte gamla kyrka, Onsala kyrka, Kungälvs kyrka, Kareby kyrka och Skårs kyrka är korslösa.

Lästips:

Ingen gullig okunnighet bakom påståenden om hot mot julen

SD: Smutskasta Sverige för att göra landet ”oattraktivt”

Richard Jomshof (SD) har vid ett flertal tillfällen motionerat om att Sverige ska införa smutskastningskampanjer för att göra Sverige mindre ”attraktivt” för asylsökande och deras anhöriga.

2015 bedrev en smutskastningskampanj då de delade ut flygblad på Lesbos. Flygbladen innehöll många osanningar och har kritiserats högljutt. De var undertecknade med bl a ”The People of Sweden”. I en artikel i Aftonbladet 9 november 2015 intervjuas SD:s kommunikationschef Joakim Wallerstein. Han förkunnade att det handlade om en ”jättesatsning” från SD som kostade ”många miljoner”:

– Vi kommer också att köpa rätt mycket utrymme i media, i tv och tidningar utanför Europa. Målet är att det ska nå folk innan de börjar åka. (Källa: Aftonbladet)

Den som vill läsa SD:s flygblad kan finna det i den här länken. Klicka fram till foto 3 av 4 i artikelns början och klicka på flygbladet för att förstora.

I motionen 2019/20:2683 ”Annonskampanj i syfte att minska antalet asylsökande och anhöriginvandrare” skriver Jomshof bl a:

”Den danska regeringen valde den 7 september 2015 att sjösätta en upplysningskampanj med syftet att minska antalet asylsökande som tar sig till Danmark. I en annonskampanj i libanesiska och turkiska tidningar berättade den danska regeringen att man valt att sänka ersättningen med nästan hälften, att man inte har rätt att återförenas med sina familjer samt att man kan räkna med permanent uppehållstillstånd i Danmark tidigast efter fem år i landet.” (Källa: Riksdagen)

”Den stora invandringen påverkar det svenska samhället mycket negativt. Det finns därför all anledning att genomföra en liknande kampanj från svensk sida i syfte att minska antalet asylsökande och anhöriginvandrare som tar sig till Sverige.” (Källa: Riksdagen)

Vad är det Jomshof tänker sig ska finnas med i annonskampanjerna, och i vilket forum ska de marknadsföras? Om han tänker sig planka Danmarks giv om annonskampanjer så innebär det för svensk del att annonsera i utländska tidningar om att ersättningarna för asylsökande har minskat kraftigt, att det tar minst fem år att få permanent uppehållstillstånd och att det inte går att återförenas med sina familjer.