Nazisterna och det ”organiserade tiggeriet” 1933

Sverigedemokraternas kampanj för ett nationellt förbud mot tiggeri väcker många känslor. En del jämför det direkt med 30-talet och nazisters politik. På detta svarar vissa att det är att ”överdriva”. Det är det inte, det är korrekt, och jag ska förklara varför.

Vi ska börja i Tyskland september 1933, åtta månader efter att nazisterna kommit till makten i landet. Då hade de redan arresterat tusentals politiskt oliktänkande och slagit den fria pressen i bojor.

”Tiggarveckan” 1933

270px-Black_triangle.svg
Svarta triangeln – de ”asocialas”, dvs tiggarnas, märke i koncentrationslägren.

”Stoppa tiggarplågan”, ”stoppa det organiserade tiggeriet”, ”yrkestiggarna är en plåga”, ”tiggare ägde 50.000 mark”.

I september 1933 hade varje tysk tidning braskande rubriker om att tiggeriet ”måste stoppas” och tidningarna konkurrerade med varandra om att avslöja bisarra detaljer om det ”organiserade tiggeriet” i Tyskland.

I Hamburg krävde Hamburger Nachrichte och Das Hamburger Fremdenblat den 15 september ett stopp för tiggarplågan i staden och i det Tyska Riket. Konkurrentbladet Das Hamburger Fremdenblat förklarade att tiggeriet var ett ”organiserat, inkomstbringande yrke”. Som bevis för detta nämndes att en tiggare setts tigga i en stad och i en annan stad hade han haft en skinande ren, ny hästkärra som han kört. Sådant är ”yrkestiggeriet” skrev man.

Völkische Beobachter, nazistpartiets partiorgan, skrev samtidigt varje dag i en veckas tid artiklar med temat ”ingen behöver tigga”. Artiklar om ”underjordiska tiggarorganisationer” som styrde tiggarligor som drog från stad till stad. Artiklar om hur tiggare och romer bedrog ”sociala hjälporganisationer” och städers ”socialhjälp” spreds också via partiorganet. Givetvis med uppmaningar till folk att sluta ge till tiggarna.

I Bayern dök artiklar upp i alla tidningar med rubriken ”ett slut på tiggarplågan” upp. Tidningarna publicerade ett upprop från den Bayerska Statsregeringen med uppmaningar till medborgarna att inte stödja ”yrkestiggare och bedragare”. Om man gav tiggarna pengar så gav man pengar direkt till de ”underjordiska tiggarorganisationerna” som styrde tiggeriet. Dvs den organiserade brottsligheten.

Det fanns inte mobiltelefoner på den tiden så det kunde inte nazisterna åberopa som ”bevis” på att tiggarna egentligen var förmögna. Däremot dök det upp påståenden om att de bar en massa pengar. Överallt i landet dök det upp artiklar om hur tiggare som polisen arresterat hade haft en smärre förmögenhet på sig.

Man arresterade tiggare som körde dyra bilar och ”stöldbenägna” romer med dyra hästar.

Schwäbischen Merkur skrev om att tiggare kunde tjäna upp emot 20 mark om dagen. Die Pfälzische Landeszeitung skrev en artikel med rubriken ”med 2000 mark på landsvägen” om en 68årig tiggare som påstods ha haft 1732 mark på sig när han arresterades i Dortmund. Die Badische Presse skrev den 25 september om att tiggare bedrev låneverksamhet med pengarna. Tre dagar efter skrev Berliner Börsen-Zeitung om en nyhet från sydtyskland där en ”organiserad yrkestiggare” arresterats som bar 50.000 mark på sig. Die Süddeutsche Zeitung rapporterade veckan efter om en ”yrkestiggare ”som arresterats i Stuttgart med 24500 mark på sig.

Goebbels plan

bettlerorder
Order om åtgärd mot tiggare

Det fanns en lag som kunde användas för att förbjuda tiggeri. § 361 och 362 i den tyska strafflagen. Denna dammades av av Tysklands nya propagandaminister under sommaren 1933. Lagen i sig stärktes genom några dekret tidigt på sommaren och under juli månad beslöt man att till hösten göra ett antal raider mot ”asociala” element i Tyskland, dvs. främst mot tiggare, romer och alkoholister. Propagandaministeriet drog upp riktlinjerna för kampanjen mot tiggarna.

De skulle beskrivas som arbetsskygga, som lögnaktiga och lata och som en del av organiserade brottsligheten i landet. De skulle beskrivas med orden ”Asozial“ och „gemeinschaftsfremd“, dvs asociala och ”gemenskapsfrämmande”. Man skulle utmåla dem som svindlare som var rika men ändå tar emot ”socialhjälp” från stat och kommun. Baktanken med kampanjen var att samtidigt försöka få tyska folket att ge pengar till nazipartiets ”hjälpverksamhet”, dvs ”vinterhjälpen”. Så här beskrev ministeriet internt kampanjen:

”The psychological importance of a planned campaign against the nuisance of begging should not be underestimated. Beggars often force their poverty upon people in the most repulsive way for their own selfish purposes. If this sight disappears from the view of foreigners as well, the result will be a definite feeling of relief and liberation. People will feel that things are becoming more stable again, and that the economy is improving once more. A successful action against the nuisance of begging can have important propaganda benefits for the ‘struggle against cold and hunger’. Once the land has been freed of the nuisance of beggars, we can justifiably appeal to the propertied classes to give all the more generously for the Winter Aid Programme now being set in motion by the State and the party.“

Ordern gavs till polisen, SA och SS att under en vecka, mellan den 18:e och 25:e september, arrestera alla (!) landets tiggare. Ordern verkställdes samtidigt som media skrev om ”zigenarplågan” och ”tiggarplågan”.

Hur många som arresterades vet man inte riktigt. 100 000 ”asociala” nämner källorna. 1400 arresterade i Hamburg. I Württemberg 4818 ”tiggare”. I Berlin så många att staden i oktober beskrevs i nazipressen som ”tiggarfri”. Det arresterades så många att polisen fick problem. De fick inte plats. Det fanns inte celler nog i hela Tyskland.

De flesta släpptes efter några veckor. Som brutna människor som snart antingen dog eller sattes på tvångsarbete.

 Vidare förföljelse

tumblr_inline_mzzlzr4rZ91qcxmbk
Nazitysk propagandaskrift mot ”det vandrande folket” – romerna.

Det var bara början på förföljelsen. Under de närmaste åren arresterade och mördades flera ”asociala”. 1934 kom den tyska lagen om tvångssteriliseringar och de asociala, romer och tiggare, steriliserades på löpande band. Asociala arresterades och fördes till arbetsläger där de var tvungna att bygga motorvägar.

Men det skulle dröja till 1938 tills de hamnade i koncentrationsläger i större skala. Då började man också skilja mellan romer och asociala på allvar. Romer fick bruna trianglar som utmärkte vilka de var i fånglägren. ”Asociala” bar svarta trianglar. 1938 var det SS-ledarna Himmler och Heydrich tur att driva kampanjen. ”Rikskampanjen mot de arbetsskygga” hette det denna gången. I april 1938 arresterades 11000, i juni upp emot 20.000. och dessa fördes till koncentrationsläger. Denna gången frigavs de inte efter några veckor. En lägerchef rapporterade att de läger han kontrollerade hade 9200 fångar. 6125 var asociala, 442 romer och sinti, 766 judar och 1700 politiska fångar. Det visar hur många ”asociala” man hade i fånglägren vid denna tid.

Med de åtgärderna hade man slutgiltigen förverkligat den nazityska drömmen: inga tiggare på Tysklands gator.

Kent Ekeroth

Tänk på detta när ni hör Sverigedemokrater, eller den SD-trogna nätpressen, hetsa mot ”organiserat tiggeri”, ”yrkestiggare” eller ”stöldaktiga romer” idag. Eller när myter om tiggare med rolex och porsche-bilar vandrar runt på Facebook.

Riksdagsman Kent Ekeroth förklarade partiets ståndpunkt mot tiggeriet så här i  SvD 2011:

Sverigedemokraterna vill som enda riksdagsparti införa ett nationellt förbud mot tiggeri. Anledningen är egentligen mycket enkel: tiggare förstör gatubilden och utgör dessutom ett direkt störande moment för många hederliga medborgare som vistas ute på gator och torg…

Med en konkret lagstiftning mot tiggeri ges polisen möjlighet att forsla bort tiggare och utfärda böter, vilket förbättrar gatumiljön avsevärt. Med Sverigedemokraternas förslag till skärpta regler kring utvisningar får polisen även befogenhet att i större utsträckning utvisa tiggarna, om det visar sig att de är utlänningar. Slutligen kan polisen undersöka om det finns kopplingar till organiserad brottslighet. Alla dessa moment är positiva för samhället och människors trygghet och trivsel…

Enligt Aftonbladet är dessutom majoriteten av tiggarna rumäner eller andra nya EU-medborgare som kommit till Sverige för att samla ihop pengar. SvD rapporterade om samma sak för bara någon vecka sedan. Tiggeriet är alltså till stor del ett invandrarfenomen som vi importerat för att vi varit för slappa eller ovilliga för att göra något åt det.

Går det att peka ut denna hets mot tiggare som naziliknande? Svaret är ja. Sverigedemokraterna är inte ett nazistparti. Däremot tolererar och stödjer de kampanjer med naziliknande retorik. Som mot muslimerna där retoriken är förvillande lik den nazityska mot judarna. Eller som hetsen mot tiggare och romer.

**********************

Källor och mer fakta finns på Torbjörn Jerlerups blogg.

Ännu ett ord om polygami…

Med jämna mellanrum dyker det upp fördomar mot polygami. Just nu är ämnet aktuellt med tanke på att Feministiskt Initiativ säger ja till polygama relationer. Ofta är dessa fördomar kopplade till rasistiska föreställningar om månggifte. ”Eftersom muslimer har månggifte och muslimer är galna måste vi stoppa månggifte i Sverige” heter det.

Vi har skrivit om detta förr och gör det igen. Fördomar om polygama är också fördomar och måste bekämpas som alla fördomar.

Carl Johan Rehbinder skrev om det redan 1997. Vi publicerar hans artikel här med hans godkännande.

Kan man älska fler än en? Kan man leva tillsammans med fler än en? Två män och en kvinna, eller en man och två kvinnor – eller två par? Måste en attraktion mellan fler än två alltid leda till ett svårt och oundvikligt val, med bitterhet och stridigheter?
Because I love you...........(EXPLORE)Ingen ifrågasätter min förmåga att älska två, tre eller fem barn samtidigt, och lika mycket. Alla som har fler än ett barn kan vittna om den unika kärleken man som förälder känner för var och en av sina telningar.

Jag kan även älska ett antal husdjur utan att det väcker misstankar, och jag kan i stort sett tillåta mig att ha hur många djupa och intensiva vänskaps- eller yrkesrelationer som helst, utan att bryta mot någon social eller juridisk regel. Men kärlekspartner? Det kan man ju bara ha en, det vet ju alla!

Bevisligen besitter vi människor förmågan att känna kärlek för fler än en, och bevisligen kan ett större antal individer leva tillsammans i kärlek – men samhällets signaler, i form av den lagstiftning vi har, säger ett entydigt nej till äktenskap med fler än en partner.

Polygami (månggifte) är fortfarande förbjudet och straffbart i Sverige. Monogami ses som absolut norm för varje svensk, och därefter ska vi rätta oss. Men vem säger det? Och varför?

Kärnfamiljen i sin klassiska form, med mamma, pappa och barn, har sedan länge spelat ut sin roll som den enda socialt accepterade familjeformen. Förändringen i samhällets attityd har gått fort. Idag lever väldigt många barn med bara sin ena förälder, eller med styvförälder och halvsyskon, homosexuella kan gifta sig, och det är bara en tidsfråga innan de kan få adoptera barn. (sedan februari 2003 är samkönad adoption laglig)

Det faktum att homosexuella idag kan gifta sig – precis som vanliga, heterosexuella par – är i sin fulla konsekvens ett samhälles erkännande av att en viss del av befolkningen är homosexuell, att det är ett normalt beteende. Det är normalt att även dessa vill leva ett normalt liv med sin partner, och kanske till och med fullt ut så att säga ”legalisera snusket” i äktenskapets hamn. En mängd par har gjort det, och gör det alltjämt. De bröt en vall. Och en dum lag blev struken.

Tittar man på det historiskt sett är det dock ett relativt sällsynt beteende att homosexuella gifter sig, medan månggifte är en av de oftast förekommande familjeformerna i en mängd olika kulturer.

Om människan av naturen vore monogam, så skulle ingen någonsin attraheras av någon annan än sin partner, än mindre vara otrogen. Men människor är olika. På samma sätt som det finns hetero-, homo- och bisexuella, så finns det de som är mer monogama, respektive polygama av naturen. Somliga håller på formerna, och andra är mer frisinnade, eller till och med promiskuösa. De bakomliggande orsakerna till varje beteende kan vi för tillfället lämna därhän.
Min ståndpunkt är att varje människa har sin väg att vandra, och måste också låtas få göra det.

Låt oss göra ett tankeexperiment.

Pelle och Lotta lever tillsammans och har två barn. De älskar varandra, och är lyckliga tillsammans. På en fest träffar Lotta Marie, och de blir bästa vänner. Marie är ofta hemma hos Pelle och Lotta, och ibland är hon barnvakt åt de små tvillingflickorna, som älskar den snälla tant Marie.

En dag tar det slut mellan Marie och hennes pojkvän, och hon har ingenstans att bo. Pelle och Lotta bjuder Marie att bo hos dem. Det hela utvecklar sig till en ömsesidig attraktion mellan alla tre, och de hamnar följaktligen en kväll i samma säng allihop. Som om det inte räckte, så blir de alla kära i varandra, och så vill de fortsätta att leva tillsammans alla tre, som en enda stor familj.

Efter ett par dynamiska, kärleksfulla och omtumlande år, med glädje, spänning och härliga stunder tillsammans, men också besvär, i form av svartsjuka, kommunikationsbekymmer och omgivningens oförstående attityd, lever de fortfarande tillsammans, och nu vill de till slut gifta sig med varandra, alla tre. Men det får de inte – det är nämligen olagligt.

♥ The Drongo Love ♥ Happy Valentine's Day ♥Det finns många goda argument för månggifte, eller storfamilj, eller vad man nu vill kalla det. Fler personer delar på kostnader, och hjälps åt med praktiska göromål. En kan vara barnvakt, medan de andra går ut. En kan medla, om två grälar. Det finns alltid en till. Eller två. Omväxling förnöjer.

Det handlar inte om sex. Bara. Om jag enbart är ute efter att älska med fler på en gång, så kan jag göra det när som helst. Ingen måste idag gifta sig för att tillfredsställa sina sexuella behov. Naturligtvis kan det vara helt underbart att alltid få dela säng med två härliga kärlekspartners, eller kanske till och med tre – men anledningen till att man väljer att leva ihop, och kanske till och med gifta sig, ligger framför allt på ett annat plan. Det handlar först och främst om kärlek. Tre eller fler personer kan faktiskt älska varandra, allihop.

Jag är inte ute efter att propagera för månggifte som något som är bättre än tvåsamhet. Varje individ måste dock själv få välja, och skapa den familjeform som passar bäst för just honom, eller henne.

Så varför detta tjat om äktenskap och giftermål? Man kan väl leva tillsammans och älska varandra utan att gifta sig?

Det är en mänsklig rättighet att få gifta sig, och att därmed få sin kärlek socialt bekräftad. Denna kanske mänsklighetens äldsta ceremoni är en Guds, eller Gudarnas, och Samhällets välsignelse av en relation.

Det finns inget som säger att Pelle, Lotta och Marie inte ska kunna bli lyckliga tillsammans, och på intet sätt kan de skada någon annan med sin kärlek – alltså finns det heller ingen anledning att förbjuda dem att gifta sig, alla tre.

Legalisera månggifte – NU!

P.S. Pelle, Lotta och Marie är påhittade personer. D.S.