U-landet Sverige

Jag har aldrig gillat dokusåpor. Men en kväll fastnade jag för ”Mästarnas mästare”. Och fick en uppenbarelse om etnocentrism.

Med etnocentrism menas att en person utgår mestadels från sin egen etnicitet och livserfarenhet som måttstock i hela sin omvärldsuppfattning. Det är som en version av resonemanget ”jag har rätt, du har fel” när två människor har olika åsikter om något. Att jag är jag är ganska uppenbart. Eftersom jag är huvudpersonen i mitt liv uppfattar jag andra som annorlunda när de inte är som jag. Det är något som jag inte reflekterat över särskilt mycket.

Woman walking, Nairobi CBD
Tom Spender / Foter / CC BY-NC-SA

Uppenbarelsen jag talar om kom när Christine Gandrup berättade om sin uppväxt i Kenya. Familjen hade varit relativt välbärgad och hade råd att ha tjänstefolk anställda i hushållet. När de skulle flytta till Sverige berättade hennes föräldrar att man fick laga sin egen mat där. ”Men vad är det för u-land?” tänkte hon.

Jag hade aldrig ens tänkt tanken att Sverige skulle kunna vara ett u-land. Det var så främmande, jag satt och gapskrattade i soffan. Folk flyr ju från u-länder, det är krig, svält och elände. Ingen elektricitet eller vatten i kranen. Skulle jag någon gång behöva fly till Kenya?

Tänk om Sverige vore ett u-land och jag tvingades fly? Jag har alltid blivit väl behandlad utomlands. Det har aldrig varit någon som sett ner på mig. Om jag alltid mötts av vänlighet och leenden, är det inte min skyldighet att behandla mina medmänniskor på samma sätt? Oavsett religiös tillhörighet, etniskt ursprung eller matvanor? Ja, det är det.

Demobilize child soldiers in the Central African RepublicBara tanken att fly skrämmer mig. Att dessutom inse att risken finns att bli betraktad som en paria eller belastning är fruktansvärt. Tyvärr behandlas vissa människor som det av rasister och främlingsfientliga personer. De visar inget intresse för vem en person är, bara vad de är. Kommer det en dag då jag tvingas slå ner mina bopålar någon annanstans vill jag känna mig trygg och välkommen.

Jag fick en riktig tankeställare av Mästarnas mästare. Att Sverige skulle vara ett u-land tycker jag i och för sig inte, men plötsligt var inte det självklara lika självklart längre. Jag får väl flytta vart jag vill utan att riskera att bli reducerad till en tärande börda?

Gästkrönikör Louise H.