Svenskarnas Parti bjuder in nazist

Gästinlägg av  Slutpixlat

Svenskarnas parti har bjudit in den ultranationalistiske tyske politikern Klaus Menzel 73, till sitt evenemang Nordisk vision, som går av stapeln i dagarna.

1945 ... Hitler-Time-cover -Artzybasheff
x-ray delta one / Foter / CC BY-NC-SA

”Hitler var en av Tysklands största statsmän”, anser Menzel.

Menzel var även med vid en högerextrem festival utanför Norrköping 2005, där han hetsade mot judarna.

Klaus Menzel representerade tidigare det högerextrema partiet NPD i Sachsens delstatsparlament. I den egenskapen var han 2005 inbjuden till en nordisk festival med 300 deltagare på Vikbolandet. På festivalscenen uppträdde han tillsammans med den högerextreme sångaren Michael Müller. Tillsammans presenterade de en sång om demoner. Publikt.se

”Sången handlar om att de inte är anpassbara och att de förtrycker alla folk”, sade Müller på tyska och skrattade.

Michael Müller och Klaus Menzel slutade presentationen med att förklara vilka sången egentligen handlar om.

”Judarna”, påpekade Müller och fick publiken att hånskratta.

Menzel är numer utesluten ur NDP då hans öppet nazistiska sympatier till och med för ultranationalistiska NDP blivit för mycket. Menzel har även ertappats med skarpladdade patroner i delstatsparlamentets plenisal. Dessutom försökte han smuggla in en revolver på åhörarläktaren, kaliber 38 special.

SvP visar ju tydligt genom att bjuda in nazisten Klaus Menzel var partiet står politiskt. Ingen är väl egentligen förvånad över att SvP är ett nynazistiskt parti som gärna förespråkar nazismens ideologi och inte drar sig för att använda grovt våld för att framföra sina sjuka åsikter.

Raffina Wall för Slutpixlat

Läs även Hopp och Lek med nazistpartiet.

Dialekthat, en "rasism" utan namn

Rasism är inget som bara vita européer sysslar med. Rasism är något som finna i alla folk och kulturer. Både folk i maktmässigt ”överläge” och folk i ”underläge” tar gärna till rasism mot de som de upplever som ”förtryckare” eller hot”. När man ska bekämpa rasism är det viktigt att studera den rasism och de rasistliknande mönster som finns överallt. En del av rasismen man då studerar är faktiskt på utdöende. Rasismen mot finnar i Sverige och ”rasismen” inom Sverige mot folk från olika landsändar har minskat betydligt de sista årtiondena. Det är om den sistnämnda ”rasismen” denna artikel handlar.

Jag har har funderat en del över vad jag själv utsatts för för fördomar. Främst då det hatfyllda bemötandet jag fick som barn när jag pratade skånska i skolan. Det bemötandet fick många andra med skånsk bakgrund och det drabbade även folk med norrländsk bakgrund.

Efter mycket funderande inser jag att jag utsatts för något som jag inte vet har ett namn ens. Vad ska man kalla dent som består i att man hatar och förlöjligar folk av samma ”hudfärg”, samma ”ras” och ”nation” men som kommer från ett mindre accepterat område av landet?

Alla skåningar ”är” lata, feta och pratar mycket. De ”är” lite dumma men snälla, eller hur?

Trots att vi är många som upplevt denna form av ”rasism”, som fått höra öknamnen ”Lappjävel”, ”snåla smålänning”, ”skånejävel”, ”Kålle och Ada”, så tycks inte detta fenomen ha ett namn? Till och med lärarna hetsade mot skåningar med skånska r och norrlänningar med sin dialekt fram till inte för länge sen.

Det främmande

Jag är intresserad av bemötanden och av den gråzon där rasism och främlingsfientlighet möts. Det är i denna gråzon jag placerar det mesta av den ”rasism” jag själv utsattes för som liten.

I Stockholm gällde detta. Dialekter var ”rastspråk” som barnen endast fritt fick prata på rasterna. Så var det långt in på 60-talet. I undervisningssalarna i Stockholm skulle man tala rikssvenska. Speciellt stockholms R. Dialekter var förbjudna bland nyhetsuppläsare och hallåor och programledare på TV och bland lärare i skolorna i ”riksvenska” områden (ofta även i icke-riksvenska områden också). Nån gång på 70-talet eller 80-talet ändrades denna ”rasism”. SVT och SR ändrade sin policy och tillät dialekter, och skolan införde regler MOT diskriminering pga dialekt.

Det fanns mycket som liknande dagens rasism mot folk från andra kulturer som drabbade folk från olika delar av Sverige.

Jag ska vara ärlig: jag vet inte hur vanligt det är nu.

Det verkar som om denna ”rasism” minskat i betydelse och omfattning. Stämmer det? Vad anser ni? Hur var det när ni gick i skolan? Hur är det i skolorna och på arbetsplatserna idag? Och hur exakt har detta gått till?

Om man vill stoppa rasismen mot folk från andra länder, i samhället vore det ju jätteintressant att studera hur samhället lyckats minska den form av rasism som riktats mot t.ex. skåningar, finnar eller norrlänningar, om den nu minskat. Det kanske ger en fingervisning om vad vi bör göra politiskt mot all form av rasism.

Vilka mekanismer ligger bakom att ”rasism” mot folk med andra dialekter minskar? Är det måhända den ökande kontakten människor emellan? Det man möter i sin vardag är inte längre så skrämmande… Vilken roll spelade TV som på 70-talet började tillåta folk att prata dialekt i rutan. Vilken roll spelade skolan som på 70-talet slutade försöka få folk att sluta prata dialekt (liksom de slutade tvinga vänsterhänta att skriva med högern?) Nån gång på 70-talet eller 80-talet förbjöd skolan diskriminering pga ursprung i Sverige.

Länktips

Inte mycket har skrivits om ”rasismen” mot folk från olika delar av Sverige, Egendomligt nog. Mycket har skrivits om mobbning och om rasism, men mycket lite om fördomar mellan ”svenskar”.

Här är en del blandade intressanta artiklar jag hittade på nätet.

Mobbad pga skånsk dialekt

Uppsalabors attityder mot skånska och norrländska dialekter (pdf)

Skyll dig själv mobboffer

Björn Afzelius om mobbningen pga dialekt som han utsattes för.

Skåningar blir mobbade

Listerländska och mobbning

Fult språk och språknormer(pdf)

Mobbning (Pdf)

Mobbning är ett helvete

Standardtalemål (pdf)

Ungdomar och dialekter (pdf)

Dialekt o skola (Pdf)

Skalman: Undertryckande av dialekt i skolan

Flashback: dialekt och mobbning

”Lappjävel” (diskrimineringen mot samer och norrlänningar löper in i varandra traditionellt sett)

Uppsalabon som blev lappjävel

Radovani Jasmina Bolfek 2000: Attityder till svenska dialekter

Lars Gunnar Andersson, Fult språk (1985)

Läs även gärna en längre artikel om detta som jag skrev för Frihetssmedjan

Till alla "missnöjesröstare"

Jag är inte ute efter att försöka ”omvända” de väljare som sedan länge röstar på SD, är väl insatta i deras politik och sympatiserar med denna. Jag vänder mig till alla er ”jag-vet-inte-vad-jag-ska-rösta-på-men-SD-verkar-bra”.

Jag är själv arbetslös, får minimalt med arbetslöshetsersättning och har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Skyller jag som helsvensk på invandrarna för detta? Nej, det skulle aldrig komma på fråga. Skulle inte SD finnas skulle tanken om att man kan skylla på invandringen inte ens existera i mitt huvu135d.

Jag tycker det är viktigt att man som väljare, och kanske särskilt som ”missnöjesröstare” vet vad det egentligen är man röstar på. Läs gärna min artikel Glöm inte historien om SD:s ursprung och framväxt.

I den här texten kommer jag dock fokusera på saker som hänt inom SD under de senaste åren.

Partisekreteraren Björn Söders likställande av homosexualitet med tidelag och pedofili, publicerat i SD-kuriren (2007), är en av de saker som är värt att upprepas:

Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala

Han menade efteråt att kritiken var riktat mot Pridefestivalen och sexualiseringen i samhället och inte mot homosexualitet i sig, men vidhöll att det var en onormal avart.

Ett annat uppmärksammat uttalande finns i Jimmie Åkessons debattartikel, publicerat på Aftonbladet (2009). Trots hans påståenden efteråt om att ha blivit missförstådd, går det inte att komma ifrån att han med egna ord i artikeln skriver:

Som sverigedemokrat ser jag detta (islam) som vårt största utländska hot sedan andra världskriget

Jag har många gånger funderat på varför det inte anses lika illa att vara islamofob som att vara antisemit. Likheten, enligt mitt synsätt, är att det är en religiös grupp man räds, att man tror de arbetar utifrån en planerad konspiration om att ta över, i det här fallet Sverige.

Och så järnrörsincidenten, som väl knappast någon har missat. Det var bra att utestänga Erik Almquist från sin partipost, men varför inte Kent Ekeroth? Mannen som dessutom filmade spektaklet i syfte att ha för att eventuellt visa upp hur det verkligen gick till. Så han är med andra ord stolt över hur det gick till, och tycker inte alls att de gjorde något fel? En normalt funtad människa hade vaknat upp dagen efter med brutal ångest och raderat filmen. Den tredje i ”järnrörsgänget”, Christian Westling, siktar dessutom på att få ställa upp i nästkommande EU-val för SD:s räkning.

Rösta/voteMin personliga, uppriktiga åsikt är att jag aldrig under min levnadstid hittat så många inkompetenta människor på en och samma plats, som inom SD. Vill ni rösta på ett parti som leds av homofobiska, islamofobiska, inkonsekventa (listan kan göras lång här) politiker, så gör det. Alla myndiga personer är berättigade till sin röst och för en starkare demokrati bör så många som möjligt, helst alla röstberättigade lägga sin röst. Men sympatiserar ni inte med allt ovanstående, ta reda på mer och hitta ett annat parti som ni kan välja att lägga er röst på i valet 2014.

/Andrea Daleflod

Statistik och utanförskap

En intressant debatt har förts den sista tiden om statistik behövs över ursprungsland, eller inte, och hur långt bak man ska sträcka sig. Det finns skäl att vara försiktig för statistik som pekar ut grupper. Sådant kan befästa fördomar och utanförskap. Men det finns även skäl för varför man bör ha tillgång till detaljerad statistik. Istället för att kasta ruttna tomater på de som vill ha statistik över exempelvis brottslighet eller fattigdom, baserat på vilket land man kommer från eller ens föräldrar kommer från, kan man försöka förstå argumenten för det.

Actual is not normal (a tribute to Edward Tufte)
kevin dooley / Foter / CC BY

Detaljerad statistik om grupper är inget ovanligt. Det finns mycket statistik om kvinnors, barns och olika åldrars agerande. Trafiksäkerhetsverket för t.ex. detaljerad statistik som visar att unga bilförare är inblandade i fler olyckor än vuxna bilförare.

Statistik gör att man kan sätta in åtgärder mot grupper som hamnar i utanförskap eller som lider av större brottslighet, etc.

Det är onekligen så att utanförskapet lett till att vissa grupper är överrepresenterade i sånt som fattigdom, arbetslöshet och brottslighet. Hur ska man kunna lösa de problemen om man inte vet om att problemen finns och hur stora de är?

Visst, om man lyfter fram en grupp löper man också risken att befästa folks utanförskap. Det får man väga mot vad det innebär att inte veta hur situationen är för vissa grupper. Det är ofta stor skillnad mellan nordeuropeiska invandrares, afrikanska invandrares och asiastiska invandrares situation. Det återspeglas i social statistik, ekonomisk statistik och statistik över misstänkt brottslighet.

Hur ska vi veta hur det ser ut, utan att ta reda på hur det ser ut? Och kan man behandla alla problem i olika grupper på samma sätt. Ungdomar som äldre, kvinnor som män, afrikaner som danskar?

Genom statistiken vet vi att i USA är andelen brottsmisstänkta bland första generationens invandrare mindre än bland ”amerikaner” i övrigt. Andelen ökar i andra generationen och är lika hög som amerikaners andel i genomsnitt tredje generationen. Det skiljer sig mycket beroende på ursprungsområde, ska det tilläggas. I Sverige är mönstret tvärtom. Första generationen invandrare har högre andel brotssmisstänkta än folk som fötts i Sverige. Denna andel minskas i andra generationen. Är detta av intresse?

BRÅs rapport från 2005 visar stora skillnader i misstanke om brottslighet beroende på urspungsland. Statistiken (som finns på sidan 63 i rapporten) visar dessutom att ca 25% av folk födda i Afrika (utom östafrika som hade 17%) misstänkts för brott (!) jämfört med 8,7% av folk födda i Norden och ca 7,5% för de födda i EU. Östasien 5,2%, USA 5,5%. Är detta av intresse att veta? Är det av intresse att veta att invandrade amerikaner och östasiater som ligger på nationell medelnivå i statistik över brottsmisstanke i genomsnitt,  är överrepresenterade i vissa kategorier av brottsmisstankar.

Bör man hantera alla grupper som om skillnader inte finns eller betyder skillnaderna något?

Kultur, ekonomi, bildningsnviå och annat spelar en roll för invandrare och deras barn. Dessutom spelar fördomar en roll, och fördomar och strukturell rasism som springer ur fördomarna finns också i Sverige.

men brist på statistik gör att man inte effektivt kan utreda den strukturella rasismen heller. Vi har problem att utreda frågan om det finns strukturell diskriminering i vårt rättväsende eftersom vi inte för statistik över ursprungsland för dömda (bara för misstänkta). Det är en ganska okänd bieffekt av dagens brist på statistik.

Ja retorik baserad på statistik kan befästa fördomar, det är risken som finns. Men utan statistik kan det vara svårt att se problemen som finns. Det är dilemmat.

Frågan om statistik är inte så enkel.

SD-kvinnors dubbla måttstockar

(Artikel från en kvinnlig gästskribent. Hon har tidigare förföljts av SD-politiker och vill därför vara anonym)

Sverigedemokraterna fick 2011 ett kvinnoförbund som kallar sig SD-Kvinnor. Kvinnoförbundet vill vara ett komplement till Sverigedemokraterna genom att förtydliga, fördjupa och vidareutveckla partiets politik ur ett kvinnligt perspektiv. Vidare vill de försöka ge stöd och uppmuntran till alla aktiva kvinnor så att de lättare ska kunna utvecklas och avancera inom partiet.

I december 2010 höll SD:s riksdagsman Mattias Karlsson anföranden under en kulturpolitisk debatt med följande tema:

På onsdag debatteras kulturbudgeten i riksdagen och Mattias Karlsson (kulturutskottet) kommer att företräda partiets linje. Bland annat vill man avveckla stödet till Världskulturmuseet, till etniska föreningar och till partiernas kvinnoorganisationer (som varje år erhåller mångmiljonbelopp).

I en intervju under SD-kvinnors första Almedalsvecka, 2011, menar Hanna Wigh, styrelseledamot i SD-kvinnor och i Sverigedemokraternas partistyrelse, att den svenska jämställdhetspolitiken är ett ”skämt” där kvinnor ”ses som offer”. Wigh förkastar även tanken att det skulle råda någon form av patriarkal könsmaktsordning i Sverige. SD-kvinnor säger sig vilja ha ett sant jämställt samhälle.

På SD-kvinnors hemsida skriver man att de vill se åtgärder mot hot och trakasserier. De påpekar att de själva har blivit utsatta för bland annat våld, hot, sexuella trakasserier och skadegörelse på grund av deras politiska åsikt.

Detta är inte värdigt ett demokratiskt samhälle, och det är inte heller värdigt ett jämställt samhälle. Kvinnor ska på samma sätt som män ha tillträde till den demokratiska arenan utan att behöva utsättas för våld, hot, sexuella trakasserier, andra trakasserier eller skadegörelse.

Sexuella trakasserier

Vad händer när sexuella trakasserier och sexuellt våld förekommer inom det egna partiet? Vad händer när enskilda SD-kvinnor tycks bli offer för en partiintern patriarkal könsmaktsordning? Under juli har vi fått uppgifter om att ett ”toppnamn” inom SD har polisanmälts för misstänkt våldtäkt av en kvinnlig partikamrat, samt misstänks för flera sexuella trakasserier av flera SD-kvinnor. De sexuella trakasserierna uppges ha pågått under flera veckor. Polisen lade ner förundersökningen  avseende våldtäkt med motiveringen att brott ej kan styrkas.

I samband med dessa uppgifter i medierna berättade tidigare nämnda styrelseledamot Hanna Wigh att även hon utsatts för sexuella trakasserier av samma påstått högt uppsatta partikamrat under ett års tid.

De är inte ensamma om sin erfarenhet inom partiet. Även SD-kvinnorna Elisabeth Nirholt, tidigare riksombudsman för SD, samt Therese Kanervainen, politisk sekreterare tillika styrelseledamot för SD Botkyrka och ledamot av Botkyrka kommunfullmäktige, berättar om samma sak.

Dessa fyra kvinnor har en sak gemensamt: de har alla som SD-kvinnor berättat om sexuella trakasserier från personer i sitt eget parti.

Wigh säger till Aftonbladet den 18 juli 2013 att:

Partiet har varit förvånansvärt bra att ha att göra med. De berättade att de skulle stötta mig om jag ville gå ut och prata om det här. Linus Bylund och Björn Söder har varit väldigt stöttande.

Nu har Wigh gått ut och pratat om vad som hänt, men var är Linus Bylunds och Björn Söders offentliga stöd till Wigh? Var finns dessa mäns aktiva, offentliga avståndstagande från trakasserier och diskriminering av kvinnor? Wigh uttalar en förvåning om att partiet varit bra att ha att göra med. Wigh säger att:

Det är en trygghet att partiet lyssnar till kvinnor, det finns en sorts sexism bland många, men i partiet finns det en trygghet i att man som kvinna blir hörd.

Hörd av ”vem” kan man fråga sig? Hörd av män inom SD och i så fall är det däri tryggheten ligger?  Och minst lika viktigt, vem blir man trodd av?

 

Misstro mot kvinnor förutsätts

När hon själv uppger sig ha utsatts för sexuella trakasserier av en högt uppsatt SD-man förutsätter hon att hon ska bli misstrodd, just därför att hon är kvinna.

Den 18 juli 2013 säger Wigh till Sveriges Radio

När det gäller sexuella trakasserier i arbetet är det något man förutsätter att man ska bli misstrodd som kvinna för.

Att Wigh är kvinna ses alltså som en försvårande omständighet. Vidare säger Wigh att rädslan att smutsa ner partiet är så stor att hon avstått att berätta om de sexuella trakasserier som pågått i ett års tid.

Besök i hemmet efter avslöjande

Therese Kanervainen är sjukskriven sedan hon anmält de sexuella trakasserierna och hennes upplevelse är att hon frusits ut från partiet. Efter att Kanervainen valt att tala med Expressen om det som hänt, fick hon hembesök av SD-politikerna Robert Stenkvist och Östen Granberg.

Kanervainen säger till Expressen att hon blev rädd när hon såg vem som ringde på dörren;

De stod utanför min dörr och plingade på. Östen stod utanför och höll utkik, de plingade på som fan och stod där väldigt länge medan jag satt på golvet och gömde mig.

Varför hembesöket skedde menar Kanervainen själv handlar om publiceringen i Expressen:

Jag tror att det antingen är att det vill tysta mig, eller så kommer de hit med en uppsägning som de vill att jag ska skriva under.

therese-litNär Expressen senare talar med SD:s partisekreterare Martin Kinnunen kan besöket hos Kanervainen bekräftas. När Kinnunen inte tror att Expressen reporter hör, säger Kunninen till en person i bakgrunden:

”Sedan hade de väl en baktanke att be henne hålla käften.”

Kvinnoförbundet tysta om SD-mäns sexism

Samtidigt måste frågor ställas till Wigh, för var tog Wighs egna uttalanden vägen när Sverigedemokraternas Erik Almqvist vid den så kallade järnrörsskandalen kallade en tjej för ”lilla horan”? Varför fanns ingen markering från Wigh när Kenth Ekeroth knuffade en tjej emot en bil i samma skandal? När talade Wigh med styrka om det oacceptabla i att en SD-politiker tog en kvinna på brösten i en simhall?

Angående sexuellt våld och sexuella trakasserier så säger Wigh till Aftonbladet den 18 juli att ”Finns det alkohol och människor så händer sådant här. Vi dricker för mycket i det här landet.” I den svenska kulturen är kombinationen alkohol och människor vanlig. Skall man enligt Wighs logik utgå ifrån att flertalet av de miljontals män som ibland eller ofta blir berusade gör sig skyldiga till sexuella trakasserier?

Dessutom, vad anser då SD-kvinnor om den ”hederskultur” de så tydligt drar slutsatser kring, dricks det för lite eller för mycket? Eller lagom? Utsattes Hanna Wigh, Elisabeth Nirholt, Therese Kanervainen, samt den alltjämt anonyme polisanmälande kvinnan enbart för sexuella trakasserier av en eller flera män då det konsumerats mycket alkohol? Gäller detsamma för andra SD-kvinnor som upplever sig sexuellt trakasserade av män?

SD-män utövar svenskfientliga trakasserier

Sverigedemokraterna Erik Almqvist och Mattias Karlsson skrev 2012 motionen ”Intensifierat arbete mot svenskfientligheten”. Här menar man att svenskfientlighet finns i;

Att vara en blond flicka innebär att man blir tillskriven en identitet som är full av nedsättande fördomar om könshierarkier och kvinnlig sexualitet. Det innebär en plågsam synlighet; bilar som tutar, gubbar som stirrar och pojkar som kallar en för hora.

Anmärkningsvärt är att sverigedemokratiska män själva sysslar med det som de kallar för ”sverigefientliga trakasserier”. Dels exemplen ovan, med flertalet och upprepade fall av sexuella trakasserier och sexuellt våld. Därutöver mot bakgrund av den så kallade ”järnrörsskandalen” där SD:s dåvarande riksdagsman Erik Almqvist hänvisade till en kvinna med orden:

skit i den lilla horan!

Där Almqvist menade att Soran Ismail:

…argumenterar som en liten fitta!



Där SD:s sittande riksdagsman Kenth Ekeroth knuffade en kvinna mot en bil:



Vi har också ett exempel med Jimmie Åkessons tidigare sekreterare Alexandra Brunell.

Hon är numera tjänsteledig. När Brunell tillträder sin tjänst är det inte hennes kompetens som sekreterare som presenteras. Inte ett ord om den. För Aftonbladet beskriver Sverigedemokraternas kanslichef Mikael Valtersson Brunell som en;

modebloggerska och fotomodell som ofta syns runt krogarna på Stureplan.

Egentligen är inte det något fel. Vårt problem sen tidigare är att vi har en image av att vara väldigt mycket landsbygd och unga män med relativt låg utbildning. Vill vi växa i Stockholm är det ju bra att vi får personer med en lite annan bild, säger han.

Brunells utseende är alltså det viktiga.

Under SDU:s kongress 2012 förnedrades Jimmie Åkessons fästmö Louise Erixon ifrån talarstolen av Stefan Lundkvist då han skrek att hon skulle hålla sina och partiledningens ”slemmiga händer borta”.

SDU:s förbundssekreterare menade även att Erixon skulle ha tagit ”sängkammarvägen” till partitoppen. Här skall sägas att SD-kvinnors Wigh reagerade negativt på den incidenten, men faktum kvarstår att kvinnor utsätts för sexism inom partiet. Erixon sexualiserades och objektiviserades. Hennes egen kompetens förringades, ifrågasattes, ja, förnekades.

SD-kvinnors ord gäller inte dem själva

Kära SD-kvinnor, ingen man har rätt att nedvärdera er som kvinna genom trakasserier. I ett jämställt samhälle värderas män och kvinnor lika. Ni SD-kvinnor poängterar på er hemsida att jämställdhet nås genom aktiva värdediskussioner. Ni skriver om öppen dialog och ärliga chanser. Varför ger ni inte er själva era egna ord?

Ni skriver att ert jämställda samhälle är ett samhälle där ni får välja fritt. Therese Borg skriver i artikeln ”SD — ett parti för helt vanliga kvinnor” den 21 november 2012 att:

Sverigedemokraterna är ett parti som värnar kvinnors rättigheter i allra högsta grad. Både SD och SD-Kvinnor står för lika rättigheter och skyldigheter för män och kvinnor.

Men så är, uppenbarligen, inte fallet.

Ni menar att Sverigedemokraterna vill ge er styrka och förmåga att ta eget ansvar genom att säga nej till kränkande och särbehandling av kvinnor. Ändå står ni här idag, med ett medlemskap i ett parti som inte ger er styrka eller förmåga att säga nej. Ett parti som enligt er själva får er att förutsätta att ni inte kommer att bli trodda när ni berättar om sexuella trakasserier. Ett parti där ni upplever er skrämda, utfrysta och marginaliserade där ni talar öppet om upplevda sexuella trakasserier.

Ni säger nämligen inte nej, för ni är tysta som ett kollektiv. På SD-kvinnors hemsida finns inte en kommentar eller en artikel som beskriver, än mindre tar ställning i frågan om sexuella trakasserier och diskriminering av kvinnor inom ert parti.

På er hemsida går emellertid att läsa:

SD och SD-Kvinnor jobbar för att både kvinnor som män ska uppleva förbättrad trygghet såväl i hemmet som i det offentliga rummet, och vill lägga extra fokus på att hjälpa de som idag är mest utsatta i samhället

I det sverigedemokratiska rummet är kvinnan inte trygg på det sättet som en kvinna har rätt till. Ni tillhör idag en grupp som är utsatta. Hur kan ni hjälpa er själva? Jo, genom att tala med SD-män om det som SD-kvinnor menar att de tror på. Tala högt om jämlikhet, trygghet och om ett Nej till kränkningar.

Kvinnor i andra politiska partier, organisationer, företag, arbetsplatser och församlingar, har fått föra denna kamp. När skall ni SD-kvinnor börja er?

Ni vet att allt fler SD-sympatisörer privat, på Facebook och i andra sociala medier, allt högre, allt oftare, under allt intensivare raseri, förnekar, förkastar, trivialiserar och försöker tysta ner den sexism som även existerar inom SD. När skall ni SD kvinnor som grupp höja era röster och visa ert raseri mot sexismen inom SD?

Det är dags för er att ge det kvinnliga perspektivet till er själva. Det är dags för er att inta era positioner i det som ni kallar för ett sant jämställt samhälle. I det som ni kallar för ett jämställt parti. Genom ett kraftigt ökat stöd från kvinnliga väljare, kan SD expandera ytterligare och på ett sätt som hittills inte skett. En sådan process kräver er medverkan och er ledning. Både genom era politiska förslag och aktiviteter, men även som levande exempel på hur kvinnor betraktas av SD och inom SD. På hur ni betraktar er själva och den plats ni tar er inom SD. På era egna villkor.

Ni SD-kvinnor måste utmana SD-männen i en öppen och sann dialog om huruvida ert parti är ett jämställt parti eller inte!

Tvärtomspråket

Gästkrönika av Elias Hemmilä

I tider där det hävdas att ”anti-rasist” anses vara ett kodord för ”anti-vit”, i tider där svenska tjejer anklagas för rasförräderi, svenska politiker för landsförräderi och folkmord, och invandringsmotståndet fått fotfäste, är det svårare än någonsin att vara en antirasist. I stoffet av kritik mot invandring, invandrare, politiker, feminister eller journalister så har den antirasistiska debatten fått slagsida – vi håller på att förlora kampen om de viktiga orden; mångkultur, mångfald, globalisering, yttrandefrihet, demokrati, rättigheter – de som alltid tillhört oss.

Det är någonting som har hänt i Sverige. Rasismen har sen en tid tillbaka åter fått vind i sina segel, och för varje år har orden blivit lite grövre och retoriken lite tuffare, något som gett hatet rejält med fotfäste. Invandrare hängs ut som bidragstagare, våldtäktsmän, misshandlare, rånare och mördare. De påstås skända nationen och dess kultur, fornminnen och framförallt dess ”sanna” invånare.

Framförallt är de just invandrare; det centrala är att belysa hur de inte har samma bakgrund som ”oss”, och därför inte beter sig som oss. Det är min övertygelse att rasismen fungerar på detta vis.

Rasismen är ingen ideologi. Genom rasismen sker ingen utveckling och rasismen har inte något intresse av att verka demokratiskt. Men idag har rasismen som bekant kammat till sig och är ofta paketerad i politiska anföranden. Ofta med demokratiska inslag. Det handlar inte längre så mycket om att människor har olika värde. Snarare handlar det om hur människor har olika egenskaper, och därför inte kan samexistera.

Pierre Lesage / Foter / CC BY-NC-ND

Ta tillbaka orden!

Tekniken hos dagens rasist är idag förbluffande komplex då den bland annat anspelar på att antirasisterna tillsammans med invandrarna är de sanna rasisterna. En antirasist är att jämställa med en terrorist; en feminist med en extremist.

Den första utmaningen ligger i att återta begrepp och tolkningsföreträde från rasisterna som fyllt ”våra” ord med värdeladdningar som påfallande ofta är nedsättande och negativa. Mångkultur ska inte associeras till brottslighet, mångfald ska inte handla om folkmord på vita, yttrandefrihet ska inte handla om Lars Wilks.

Rasistiska webbsidor, demokrati och mänskliga rättigheter ska inte handla om rätten att få vara rasist!

Diskussionen skall istället föras med utgångspunkt ifrån människors lika rättigheter och värde och slippa tillskrivas olika egenskaper eller föras in i olika grupper. När alltfler pratar sorterande om muslimer, romer och svarta, eller om invandrare i allmänhet, har gränserna förflyttats. Genom alltför stor passivitet riskerar vi att rasismen bli ett naturligt inslag i Sverige.

Ju längre dessa gränser tillåts flytta, desto närmare kommer vi ett samhälle där vissa människor i första hand betraktas utifrån hudfärg, religiositet, etnisk bakgrund osv., istället för vem de faktiskt är. Jag skulle vilja påstå att det inte är svårare än att fråga vilken andra generations invandrare som helst. Ofta har man fått höra samma fråga om ”vart man ursprungligen kommer ifrån”, om man ser sig själv som svensk eller invandrare, svart eller vit.

Ibland är det svårt att förklara för en rasist hur det faktiskt känns att bli tillskriven olika egenskaper, ifrågasatt om andraspråket man pratar, musiken man lyssnar på, hur man resonerar i olika situationer – att till och med få sin rätt att bo i landet ifrågasatt bara för att man har invandrat, eller har föräldrar som gjort det. Precis som kvinnan under tidigt 1900-tal beskrevs som allt en man inte var, beskriver idag rasismens fotsoldater personer med invandrarbakgrund som allt en svensk inte är.

Det är här jag vill påstå att vi måste arbeta som hårdast; att tolerera diskussionen med rasismen – för om vi låter vår egen tolerans gå förlorad är så ohyggligt mycket förlorat.

För även bakom den mest fördomsfulla och främlingsfientliga av personer finns det en människa. Låt oss aldrig hävda att hen inte har rätten att uttrycka sig, oavsett hur fördomsfulla åsikterna är. Ge dem all rätt i världen att få uttrycka sig, att säga det som de själva tror att man inte får säga i det här landet längre. Men låt oss inte heller glömma hur antiintellektualism och nationalism alltid gått hand i hand – använd förnuftet som verktyg för att påvisa just hur rasism inte är en ideologi, en politisk läggning eller någonting utvecklande.

Elias Hemmilä

Myt: Muslimer = våldtäktsmän

Gästinlägg från Politifon

[Notis: Det här är en gammal historia. Vi har dock sett att personer ofta hänvisar till denna myt i debatter och väljer därför att återpublicera förtydligandet här]

Av Farha Khaled

Norges Justitieminister har bekräftat innehållet i en forskningsrapport om våldtäkter som Oslo-polisen kom ut med år 2010. Och förtydligade samtidigt att missuppfattningarna och feltolkningarna av den är grovt osanna. Det var en rapport som muslimhatare än idag försöker hävda att den ‘bevisligen’ visar ‘sann’ statistik på att alla våldtäktsmän i Norge är muslimer.

Censored
zubrow / Foter / CC BY-NC

En gren av historien började med att Arutz Sheva, en politisk webbsida i Israel, publicerade artikeln “Norsk Minister länkar samman norsk våldtäktsvåg med Israel”. Personen bakom artikeln var Gil Ronen.

I den artikeln påstods att en norsk minister undanhållit ‘sanningen’ om Oslo-polisens rapport som sägs ska ha detaljerat våldtäktsstatistiken i Norge. Rapporten skulle enligt skribenten nedtystas, då risken fanns att Israel skulle kunna utnyttja resultatet från den, för att påvisa att gärningsmännen var muslimer. Ronen lade aldrig fram några bevis för sina påståenden. Han citerade däremot en israelisk bloggare, Yehuda Bello, som han menar ‘förstår’ norrmän och har norska kontakter. Ronen skrev:

Bello rapporterar att det mellan januari och oktober hade anmälts 48 våldtäkter i bara Oslo och att 45 av dessa våldtäkter utförts av muslimer.

Efter att norska polisen och justitiedepartementet insett hur delar av allmänheten missuppfattat eller feltolkat nyhetsrapporteringen i NRK, och försöker använda det i lögnaktig propaganda, så utgavs ett mycket tydligt pressmeddelande:

Oslo polisdistrikt har utgivit en rapport för våldtäkter i Oslo 2010. Rapporten visar att alla typer av våldtäkt, förutom överfallsvåldtäkt, visar att europeiska gärningsmän är i majoritet och att de i första hand är norrmän. Endast 5 fall av överfallsvåldtäkt har retts ut. Gärningsmännen hade då utländsk härkomst. Två var unga (under 18) och två hade allvarliga psykiska diagnoser och kan därför inte betraktas som representativa för sin etniska kultur. Det har i rapporten belysts att generaliseringar som “Våldtäktsmän i Oslo är utlänningar”, något som även media har rapporterat, är felaktigt. Rapporten återger inte religiös bakgrund.Med vänliga hälsningar

Grethe Kleivan

Överdirektör

Följ Farha Khaled http://farhakhaled.blogspot.se/.
För fördjupning, läs hela artikeln hos Politifon.

Flertalet journalister har granskat norska polisens rapport och skrivit om missuppfattningarna och feltolkningarna, bl.a. dessa:
Oisin Cantwell, Aftonbladet
Islamophopia Watch
Loonwatch.com

Kan SD räkna?

SD vill begränsa asyl- och anhöriginvandring med 90 procent. SD har uppgett i sin ”skuggbudget” att de kommer kunna spara mer än 100 miljarder kronor över fyra kalenderår på att begränsa invandringen.

Ingen i SD har riktigt definierat hur detta ska gå till. Eller vad det är som gör att deras ekonomer tror att man kan spara så enormt många kronor — på att begränsa asyl- och anhörig-invandringen till Sverige.

SDimmigrationSD har om och om igen räknat på och framfört att många miljarder kronor per år kan sparas på minskad invandring. Se bilden till höger som är klippt ur deras ”Skuggbudget 2013”. (Klicka på bilden, för att ladda ner och läsa pdf)

Låt oss föreställa oss att SD har regeringsmakten i Sverige, eller får ett tillräckligt stöd för genomdrivandet av sitt förslag att minska antal asylansökningar från ALLA länder med 90%, och minska 90% av flyktingars anhöriginvandring från ALLA länder. Hypotetiskt sett skulle SD neka uppehållstillstånd för mellan 27 000-39 000 asylsökande per år och hindra ungefär 7 000 anhöriga från att kunna ta sig hit. Exemplet är räknat och avrundat med hjälp av 2012 års migrationsstatistik som enligt många SD-politiker är en ”rekordinvandring”.

SD säger sig även vilja slopa flera olika integrationsprojekt — som SD själva bedömer vara verkningslösa. SD säger ofta att ”vi vill kunna ta bättre hand om de som redan är här”? Och SD verkar anse att man gör det och förbättrar integrationen mellan olika grupper i Sverige genom att slopa många integrationsprojekt?

Frågan är hur SD rent praktiskt skall kunna skära ner kostnaderna för varje asylsökande så mycket? Vill SD minska på kost, logi, handläggning och tolkhjälp med 90%? De asylsökande som har flytt hit för att de vill stanna här för att kunna få en chans till att överleva. Kommer de att få det bättre av att fler av dom sänds tillbaka? Vad kommer hända med all uppsagd personal på Migrationsverket och SFI och i alla slopade integrationsprojekt? Hur tänker SD finansiera eller betala för alla hemresebiljetterna för de föräldrar och barn som SD anser är oönskade? Kommer budgetåtstramningar vid Migrationsverket och vid SFI-utbildningen, eller mycket striktare inreseregler på svenska flygplatser leda till att svältkatastrofer och inbördeskrig minskar med ungefär 90% eller att minska behovet att fly från tortyr- eller mordhot i mellanöstern och Afrika?

Personen som igår började sin flykt från sitt hemland, den kommer fortsätta fly för sitt liv och för ett någorlunda säkert uppehälle och en rimlig framtid — oavsett SD:s nuvarande eller framtida politik eller budgetproposition. Varje person som landar på svensk mark i syfte att söka sig en fristad, behöver mat, husrum, handläggare, tolkhjälp, ibland kanske akutsjukvård och kläder under den tid som de väntar på besked. Denna hjälp måste vi ge varje flykting och varje asylsökande människa oavsett om den tillhör de lyckliga 10% som SD vill låta stanna, eller om den tillhör den stora grupp av 90% som SD anser är oönskade.

Behöver vi återigen påminna Kent Ekeroth om att hans mormor flydde helt utfattig till Sverige och fick fristad här? Det finns SD-politiker och medlemmar i SD som har flytt eller invandrat till Sverige, eller vars familj har invandrat till Sverige.

Behöver vi kontinuerligt påminna SD om att antal asylansökningar per år inte är beroende av svenska regler eller vilket parti som sitter i riksdagen och bestämmer över våra skattepengar? Antalet asylansökningar som lämnas in sker beroende på helt andra faktorer och är alltid proportionerligt till andelen svältkatastrofer, naturkatastrofer, inbördeskrig, tortyr, åsiktsförföljelse och terrorism i andra länder. SD kan inte med hot eller ekonomiska kalkyler minska ned människors flyktbehov med 90%. Speciellt inte som SD också föreslår extremt reducerad budget för utlandsbiståndet.

Och till alla er som debatterar för SD: att SD har räknat fram ett förslag på hypotetisk besparing om 100 miljarder kronor över en mandatperiod om 4 kalenderår, betyder inte ATT invandringen ”kostar” svenska skattebetalarna 100 miljarder kronor PER ÅR. De flesta ekonomer och experter är överens om att med förbättrad integration, minskad diskriminering, så kan vi få fler nya svenskar i jobb lite fortare, för att de ska börja betala fler kronor i inkomstskatt lite fortare än vad de gör nu.

———
Källa till samtliga siffror från Migrationsverket

Källa till samtliga budgetsiffror: Sverigedemokraterna

För er som vill veta mer:

År 2012 inlämnades 43 887 asylansökningar till Migrationsverket. 34% av dom godkändes i första instans. Vissa avslag har överklagats.
Summan av samtliga asylsökande från samtliga länder i Mellanöstern och Afrika var ungefär 31 000 personer år 2012.
Av alla asylansökningar som avgjordes under år 2012, beviljades uppehållstillstånd till ungefär 12 150 personer från länderna i Mellanöstern och Afrika i första instans. Vissa avslag har överklagats.

Antal anhöriga som fick uppehållstillstånd år 2012 för att kunna återförenas med en familjemedlem som tidigare har anlänt som flykting till Sverige var 7 897 personer. 1994 var det störst flyktinganhöriginvandring till Sverige, med 13 508 personer. Vanligtvis är flyktinganknytningsfallen mellan 3 000 och 8 000 personer per år. Därför är myten om ”ankarbarn” just en myt.

Etnocentrism

etnocentri´sm, benägenhet eller tendens att se sin egen kultur som central, samt att bedöma eller tolka andra kulturer med utgångspunkt från premisser och värdesystem formade i det egna kultursystemet.
Absolutely Nothing is Allowed Here
Vicki & Chuck Rogers / Foter / CC BY-NC-SA

Det här är ett ämne som till stor del går hand i hand med min ”uppfostran” i konstvetenskaplig teori och metod. Just detta att man ser världen omkring sig filtrerat genom den kunskap, de erfarenheter och den bakgrund man har. Därför är det så viktigt att man är medveten om hur, när och varför man filtrerar på det sätt man gör. Det är också oerhört viktigt att lära sig flera sätt att betrakta, förstå, tolka och värdera omvärlden. Hur man gör det kan skilja sig åt från person till person, men ett exempel är att utbilda sig inom förslagsvis humanistiska ämnen. Man kan också resa till flera länder (då tänker jag inte charterresor, utan resa för att uppleva annan kultur), läsa böcker, tidningar, se dokumentärfilmer, för att inte tala om använda sig av Internet för att söka information om andra kulturer — och så vidare, för att bredda sin förståelse, tolerans — men framför allt; acceptans.

Tolerans är ett väldigt fint ord, men acceptans tycker åtminstone jag är än vackrare.

Att tolerera en persons egenheter på grund av kulturella betingelser är bra. Att acceptera dessa egenheter är dock ännu bättre. Det behöver inte innebära att man accepterar dem som en del i samhället, men att de finns där och att de finns av en anledning – nämligen att personen i fråga kommer från en annan kultur där man lever på ett annat sätt. Det finns många exempel på det; vi kan titta på den som kommer från ett land där det inte finns särskilt många mikrovågsugnar eller armbandsur. För oss kan det kännas märkligt att inte ständigt kunna veta vad klockan är, men i andra länder är tiden för många irrelevant; man lever efter dygnets ljusa och mörka timmar.

I Can BEE Tolerant
Enokson / Foter / CC BY-NC-ND

Ett annat exempel är vilken kvinnosyn ”vi” svenskar har, och hur den skiljer sig från till exempel islam (i alla fall som många gärna vill tro att den skiljer sig), eller hur ”vi” svenskar ser på hedersvåld till skillnad från den som är uppväxt med det.

För mig är det viktigt att inse och acceptera att det finns skillnader. Det är också viktigt att för sin egen del ta reda på vad som är ok att ta in i vårt samhälle, och vilka saker vi vill lämna utanför. Att utöva våld är till exempel aldrig okej. Men har vi förståelsen för varför en person anser den behöver ta till våld, behöver vi inte slösa fullt lika mycket energi på att bli arga. Den som utövar våld bör sona sitt straff för det. Och vi kan åtminstone anstränga oss för att försöka förstå att för den personen var det i just den stunden inte fel.

Att vara uppfostrad in i en annan kultur är inte en sjukdom.

Citatet först i artikeln är från http://www.NE.se

Ramadan — äldre än SD

Gästinlägg från Politifonen

Nyligen inleddes fastemånaden Ramadan. Det är en tid då samtliga muslimer i världen dels fastar och dels firar den koraniska uppenbarelsen. I upptakt till detta, piskar riksdagsledamoten (SD) Richard Jomshof upp antimuslimsk polemik på Twitter och jämställde i vanlig ordning alla muslimer med nazister och kommunister.

Nedan följer en replik till Richards utfall:

“Ramadan i Sverige – äldre än SD” — expert läxar upp Jomshof

SVERIGE. Ramadan — en svensk tradition. Under den muslimska fastemånaden, som inleddes den 9:e juli, äger en upphetsad debatt rum på nätet.

Prayers 2
Hamed Saber / Foter / CC BY

En intervju i Sydsvenskan med Raid Amin i Malmös muslimska studentförening Alhambra blev startskottet. När SD-toppen och riksdagsledamoten Richard Jomshof gav sig in i diskussionen om ramadan slutade det med att han jämförde islam med nazism och kommunism. Han kallar även islam “våldsförespråkande och antidemokratisk”.

“Helt vansinnigt”
Nu läxas riksdagsledamoten upp av Jenny Berglund, lektor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola.

— Det är helt vansinnigt. Alla världsreligioner har genom historien använts för att förtrycka människor, men alla har givetvis också positiva inslag. Man kan inte dra alla över en kam så där. Vilken religion vi än talar om så är det viktigt att precisera vilken tolkning av religionen vi menar, säger hon till Nyheter24.

Faktum är att ramadan firats i Sverige sedan 1930- och 40-talet. 1949 skapades den första muslimska församlingen av tatarer som invandrat via Finland.

– Ja, ramadan har firats längre i Sverige än Sverigedemokraterna funnits, säger Berglund.

Försvenskad version av ramadan
Hon skrev boken “Ramadan – en svensk tradition” 2009. För Berglund råder det ingen tvekan om att högtiden ska beskrivas som just det.

– Alla de traditioner som praktiseras i Sverige betraktar jag som svenska när de praktiseras återkommande av människor som är en del av det svenska samhället. De påverkas av det svenska samhället precis som de påverkar samhället, säger hon.

Inga traditioner är konstanta eller oföränderliga. Som exempel ger Berglund bland annat att “små grodorna” knappast sjöngs för ett par hundra år sedan, att folkdräkten är en 1800-talsföreteelse och att tacos numera är den vanligaste fredagsmaten.

Ramadan har även påverkats av andra omständigheter i Sverige. Exempelvis vädret.

– Ja, solen är uppe längre här nu på sommaren vilket påverkar firandet. Men också mattraditioner spelar in. Vissa svenska muslimer talar om “ramadanbord” – som smörgåsbord.
Enligt Svensk Handel ökar omsättningen i matvaruhandeln med cirka en miljard varje år under ramadan.

Högtiden ramadan firas i år från den 9 juli till den 7 augusti. Allt avslutas med festen eid al-fitr, eller bayram som den heter på turkiska.

Gästinlägg från Politifonen